Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SECCO säk4ω l. -o, sbst. n. o. ssgsförled; ss. sbst. med best. -t l. i best. anv. utan slutartikel. Anm. 1:o Ordet förekommer (i fackspr.) ss. ett substantiverat adj. i det från it. lånade uttr. al secco (eg.: på det torra), använt i fråga om muralmålning med tempera- l. vattenfärg, för att beteckna att målningen utföres på torr kalkgrund; motsatt: alfresko. Dalin (1871). Målningen .. utfördes al secco. HantvB I. 1: 353 (1934). 2:o Till det ovan nämnda uttr. al secco har bildats flera (i fackspr. brukade) ssgr, t. ex. alsecco-måleri, alsecco-målning, alsecco-teknik. HantvB I. 1: 149 (1934: al seccomålning).
1) ss. förled i ssgr, betecknande att (mural)-målning med tempera- l. vattenfärg utföres på torr kalkgrund; motsatt: alfresko.
2) (numera mindre br.) mus. hårt o. kort anslag. Höijer (1864). Norlind MusLex. (1916). 2SvUppslB (1953).
3) mus. ss. förled i ssgn SECCO-RECITATIV samt elliptiskt för d. o. Det obligata recitativet .. användes vid momenter af mera högstämdt, betydelsefullt uttryck, samt fordrar derföre ock ett annat både skrifsätt och föredrag än seccot. Bauck 1Musikl. 2: 103 (1871). Moberg TonkHVäst. 2: 47 (1935).
(3) -RECITATIV. [jfr t. sekkorezitativ; efter it. recitativo secco] mus. recitativ (ofta med en torftigare o. mer stereotyp melodik än det ackompanjerade recitativet o.) endast stött av ett ackordinstrument (t. ex. cembalo), ofta jämte stråkbas; jfr parlando-recitativ. Bauck 1Musikl. 2: 102 (1871). Seccorecitativet .. blef utmärkande för den italienska komiska operan. 2NF 22: 1126 (1915). Brodin 192 (1948). —
(1) -TEKNIK. (i fackspr.) om den målningsteknik som kommer till användning vid seccomåleri, alseccoteknik. SvSlöjdFT 1926, s. 31.
Spalt S 1535 band 24, 1965