Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMT sam4t, adv.2 o. konj.
I. adv.
1) betecknande att vad som säges har avs. på alla som nämnts: tillsammans l. gemensamt l. utan undantag; äv. liktydigt med: alla, samtliga; numera bl. i b; jfr SAMTLIG 1. Kommer, sadh han, strax mz migh .. / .. The folgden (dvs. följde honom) sampt, och lupo fast. Forsius Fosz 62 (1621; mlt. orig.: alle). Slijkt låter eder sampt, till waarning wara sagt. CupVen. A 8 b (1669). Lycka, Öde, Wänn, Owänner / Hafwa samt i Dag sin Gunst / Framwijst. Dahlstierna (SVS) 335 (c. 1696). — särsk.
a) [jfr fvn. allir samt, t. allesamt] i uttr. alla samt, se ALL V anm. 2:o (sp. A 955). Anm. I nedanstående språkprov föreligger sannol. en ombildning av ett alle samt (möjl. under anslutning till ALLIHOP). Then Sahlig unge Mann wij här för ögon skåda, / Kan genom Ähre-Frägdä Osz all’ i samt bebåda; / Hur’ öfwer-Säll then är, som Odygds Laster flyr. Lucidor (SVS) 368 (1674).
b) [jfr ä. d. samt og sær, t. samt und sonders] (fullt br.) i uttr. samt och synnerligen, förr äv. synnerligen och samt l. samt och synnerlig(t) l. samt och synnerliga l. samt som synnerligen l. samt och i synnerhet, alla gemensamt o. var för sig; äv. (o. numera bl.): samtliga l. alla l. utan undantag. Till ytterligere bekreffting och stadfestelse att wij synderligen och sampt sådant wele vbrotteligen hålle, trycke wij wore Signeten neden för thetta wort opne bref. Stiernman Riksd. 212 (1547). Rijkssens Rådh, Låthe Ständerne sampt och synnerligen, Wänligen och flijtigdt betacke. RARP 2: 29 (1633). Dee gode Herrar sampt och synnerlige villja eder all god assistence och bijstånd bevijsa. RP 8: 60 (1640). KOF II. 1: 21 (1650: samt och synnerlig). VDAkt. 1651, nr 192 (: sampt som synnerligen). Atterbom LÖ 1: 66 (1824: samt och synnerligt). Broarna var samt och synnerligen försvunna. Edström Mossgrönt 1: 185 (1950). — särsk.
α) (numera bl. tillf.) ss. ett parentetiskt tillägg efter ett av alla bestämt sbst. i pl.: utan undantag; äv. [jfr a] i uttr. alla samt och synnerligen, allesammans, alla utan undantag. Alle Kiöp- och Handelsmän, samt och synnerligen uti deras Handel och Wandel, skola vara Kongl. Maj:t och Sveriges Crono .. trogne. PH 2: 1064 (1734). Alle samt och synnerligen. Lind (1749).
β) (†) bestämmande ett genitivattribut. Deszes (dvs. riksrådens) sampt och i synnerheet åhuga skall bestå förnembligast der uti, att dhe påminna Konungen all Rijkzens rätt. RF 1634, § 5.
Anm. till I 1 b. I anslutning till uttr. samtligen och synnerligen (se SAMTLIG 1 b) skrives stundom samt- och synnerligen, förr äv. samt- och synnerligt. Wij .. wele idher sampt- och synnerligen nådeligen icke förhålla, att (osv.). RA I. 4: 263 (1597). Fordrar icke mindre min, än alles E:rs Kongl. Maij:tz trogne Undersåthares sampt- och synnerligen, plicht och skylldigheet, det samma (dvs. de av konungen givna förordningarna o. besluten) .. medh .. wyrdning at ihogkomma. HFleming (1667) i HSH 31: 444; jfr I 1 b α, β. Remmer Theat. 1: 95 (1814: samt- och synnerligt). Studentkamraterna och även bondbeväringskamraterna voro samt- och synnerligen trevliga. Laurin Minn. 2: 53 (1930).
2) betecknande att ngn l. ngt tillkommer jämte l. förutom ngn l. ngt.
a) [jfr mlt. mit sament, sament mit, t. mit (und) samt] (numera föga br.) i förb. samt med, förr äv. och samt med l. samt och med l. med samt, tillsammans med l. tillika med l. jämte l. liksom också (ngn l. ngt); äv. övergående i konjunktionell anv., närmande sig bet.: och (se OCH, konj. I 1); äv. i uttr. samt här med, härjämte; jfr II o. SAMTLIG 5 a. Therföre wele wij ath tu legger tigh win vm samt med Oloff Mårtenson at förraska bispens fogta j Trondhem. G1R 7: 444 (1531). Ty skole wij ock fulkomliga troo, at här icke allenast är wijn och bröd, vthan ock så samt här medh Christi sanne lekamen .. och hans sanna blodh. LPetri 1Post. b 3 b (1555). Malmöö och sampt medh Landzkrone. Svart Gensw. H iij b (1558). Ettwsendt {marker} nu gångbart mÿnte sampt och m(ed) etthundrede {marker}, som wÿ och beko(m)mit haff(u)e. 2SthmTb. 4: 276 (1573). Så vele vi och nest och sampt medh högbe:te f. N. hertigh Carl oss derom troligen beflithe (att osv.). RA I. 3: 5 (1593). Strax efter som (konunga-)wahlet war förbi, gick Fältherren Lubomirski til Konung August igen med samt sina Compagnier. Nordberg C12 1: 472 (1740). Gladstone har med matematik och kanske också med någon fantasi försökt att fastställa, att alla djuren samt med familjen Noak kunde rymmas i arken. OoB 1936, s. 118.
b) (†) därjämte, dessutom, vidare; jfr II 2 d. Jöns i Prestegården .. lagde eth kiöpe breff ij rätthe, wppå en halff iordh ..; samptt lagde han och eth breff i rätthe, som war schriffuen effter samme breff. TbLödöse 50 (1587). När Alexander hadhe bestallat Tyrvm, schreff han til öffuerste Presten j Hjervsalem, at han skulle göra sigh hielp och tilförningar. .. Skulle han sampt, låta sigh bekomma then Skatt, som han åhrligha åhrs Darjo vthgöra plägadhe. PPGothus Und. M 8 a (1590).
3) (†) också; i uttr. göra ngt samt på ngns vägnar, göra ngt på egna och ngns vägnar; jfr SAMTLIG 5 b. Dherföre wåre Matz Kagge och Lasse Matzson ödmiukeligen begärendis atthe måtte på thenne här tidh gå .. (en dem ålagd ed) hwilkedt aff oss, så och aff Lasse Jespersonn sampt på sijnns broders wegnne wardt them effterlatidt. HH XIII. 1: 43 (1562).
II. (numera bl. med skriftspråklig prägel) konj., förbindande ord l. uttr. l. satser; dels övergående i prepositionell anv. (se särsk. 1), betecknande att till ett led i en förb. lägges ett annat som i ett l. annat avseende framstår ss. mindre viktigt (ofta liktydigt med: tillsammans med l. tillika med l. jämte l. liksom också l. ävensom), dels i rent konjunktionell anv., betecknande att de båda leden äro sidoordnade; i sistnämnda anv. vanl. liktydig med: och (se OCH, konj. I 1); jfr I 2 a.
1) förbindande ett substantiviskt ord l. ett uttr. vars (utsatta l. underförstådda) huvudord är substantiviskt med ett annat sådant ord l. uttr.; dels övergående i prepositionell anv. (se särsk a), dels i rent konjunktionell anv.; jfr 4, 5, 6 a. Huru .. (hövitsmannen) vijdere med .. (skyttarna) handle scall, varder her Steen Erichsson sampnt her Göstaff Olsson honom tilkenne giffvendes. G1R 23: 175 (1552). (Jag har skrivit denna bok) Såsom then ther sitt Fädherneslandz sampt alle thess inwertes (dvs. invånares) wälfärd gerna seer. BOlavi Föret. A 2 a (1578). På legges på bårgar skapet att in föra till preste gårdz bÿgning aff huar borgare fämtÿe stÿker näffuer samp sex takwedar. EkenäsDomb. 1: 113 (1647). När tu får tin Lön, skal detta samt mera betalas. BrölBesw. 115 (c. 1670). När alt bagagie är lätt gjort .., commenderas nödig manskapp med öfver officer sampt under officer som gifva noga acktning att bagage ingalunda stannar (under marschen genom skogsområdet). HT 1919, s. 105 (1708). Muren angör ungefär mittpå scenen ett tämligen lågt hus, i vilket Ismael Rosensteins antikvitetshandel samt hans bostad rymmas. Bergman Patr. 7 (1928). — särsk.
a) i vissa numera obrukliga anv.
α) förbindande två i subjektsställning l. objektsställning stående led av vilka det senare bestämmes av pron. sin syftande på det förra ledet: tillsammans med, jämte. Tilkennegiffuendes och beuisendes, att han sampt sin sÿst(er) man Lasse Greelsz(on) wåre nämpst skÿllest till för:ne Clemet wardschrif(uer)e. 2SthmTb. 4: 35 (1569). Detta iag i hastigheet till ett wenligit suar E(ders) F(rudöme) icke hafwer kunnat förhålla, henne här medh sampt sine kärälskelige omwårdnadh i gudz milde beskydh troligen befallandes. Stiernhielm (SVS) 3: 132 (1650).
β) inledande det förra av de båda leden i en förb.: jämte l. förutom. För:ne h(ustr)v Marine hade sampt sin frÿe brÿllopz kost fåth sin heemgifft. 2SthmTb. 4: 513 (1574).
γ) efter det sista ordet i en förb. av två led. I Psyches Cabinett, där jag i Drömmen såg, / Hur Twedräckt, Endräckt samt, hwar annan närmast låg. Runius (SVS) 1: 310 (1713).
b) i förb. bestående av tre l. flera led förbundna dels asyndetiskt l. med och, dels med samt (jfr c—e); särsk. betecknande att sambandet icke är av samma art mellan det av samt inledda ledet o. de på annat sätt (asyndetiskt l. med och) samordnade leden (vilka vanl. framstå ss. närmare förknippade med varandra).
α) (numera mindre br.) i förb. som icke innehåller annan samordnande konj. Svart G1 154 (1561). Wij Erick thenn fiorttonde, medt Gudz nåde Swerigis, Götis, Wendis samp thäs flere tilbehorningers konung, göre wettherlige att (osv.). BtFinlH 4: 261 (1564). (Om människorna läte Guds ord gå sig till hjärtat) så blefwe thet ock wäl ståendes, at Föräldrarna kunde medh desto bättre Frögd, Kiärleek, Wänskap, sampt endrächt, boo i sijne Huus. Rudbeckius Luther Cat. 68 (1667). Fadern, modern samt barnen. Auerbach (1913). SAOB S 138 (1963).
β) i förb. som innehåller konj. och. Lars Fleming till Penningeby, Claes Åkesson till Byesta, Anders Seffredson sampt Lasse Olson, Abell Palm, Blasius Olson och Hendrich Pederson aff Kong:e Mattz nempd göre wetterligit (osv.). Rosén E14HNämnd 167 (i handl. fr. 1561; de tre först nämnda äro av högre stånd än de övriga). Marcus Meier tog .. (slottsherrens) hustrw och barn med alt thet the åtte, sampt alla the ägodelar, som adelen hade satt ther vpå slåttid wdj föruaring. Brahe Kr. 14 (c. 1585). H. K. M:tz nådige villie ähr, att Præsidenten sambt I och de andre Assessores schola begifve sigh till Örebroo. AOxenstierna 2: 580 (1623). Den oredan, som eemellan Episcopum Revaliensem sampt Ridderskapett och staden ähr opvoxen. RP 8: 30 (1640). Så snart nu Fru Räddhoga war hemkommen, skickade hon efter några sina Grann-Qwinnor, neml. Fru Mörköga, Fru Obetänksam, och Fru Lätsinnig, samt Fru Okunnig. Lagerström Bunyan 2: 21 (1727). Hwad his och her samt its angår, merkes, at his brukas om mankön, her om qwinkön, och its om liflösa ting. Kullin EngGr. 31 (1744). I närvaro av DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan samt Hertigen av Halland jämte en talrik samling åhörare. 3SAH LX. 1: 7 (1949). jfr (†): Anno (15)89, 23 auugustiij wthi .. Jörenn Erichssonn(s) .. ståthållerre öff(uer) Ellffzborgh och Gullbergz beffestning(er) nerffuara rustuffuuo höllz sampth borgiemestherre och rådh. TbLödöse 142 (1589).
c) samordnande två förb. som var för sig bestå av led samordnade gm konj. och. Elffsborg och Gulberg sampt Löse och Götheborg, skole .. (danskarna) vele beholla. AOxenstierna 2: 121 (1612). Städerne och deras fabriker samt landet och dess jordbruk. Vinterbl. 1853, s. 237. Hvad Leopold sade om plan och versifikation samt om dunkelheten och oegentligheten af enskilda ställen, var så träffande, att skalden hade godt af att följa .. råden. Ljunggren SVH 3: 82 (1878).
d) förbindande ett uttr. bestående av substantiviskt huvudord jämte två l. flera med och samordnade attribut med annat sådant uttr. l. med ett substantiviskt ord l. ett uttr. vars (utsatta l. underförstådda) huvudord är substantiviskt. HH XXXIII. 1: 109 (1561). Önschandes att Gudh .. will H. K. M:t det (dvs. konungens beskydd av de fattiga) medh ett långt liff .., fridh och ett rooligit Regemente sampt all andelig och timmeligh wällsignelse belöhna. RA II. 2: 247 (1617); jfr b β. 1 skått (dvs. en duk avsedd att hänga på biskops stav) med flittror och pärlor sampt ett lijnkläde. Fornv. 1910, s. 176 (1693). Äfven på det sedligas område visar oss Stockholms-Posten striden emellan det gamla och mera stränga samt det nya och mera lättfärdiga uppfattningssättet. Ljunggren SVH 1: 104 (1873).
e) (numera bl. tillf.) förbindande prep.-uttr. som styras av olika prep. l. förbindande adverbial bestående av sbst. utan prep. med adverbial bestående av sbst. styrt av prep. (Jag, dvs. en spion) hadde hustrun för mig att gå ena gattan op, den andra nehr, samt med åhn för Galleiie Flåttan. HFinlÖ 443 (1730); jfr b α. Sverige är omgifvet .. af tvenne stater under oinskränkta envåldsstyrelser, samt i följd deraf med hastigt rörliga arméer. Järta 1: 49 (1809).
2) förbindande två verb (särsk. i ställning ss. predikat) l. två satser av samma slag (numera bl. två bisatser l. två satser av vilka den ena är ofullständig): och; jfr 4, 5, 6 a. Frese VerldslD 137 (1714, 1726). Jag såg .. huru Solen med Planeter och Fixstiernor rollade liksom på sin axel .. samt uppehölles uti sitt tomma intet af den obegripeligt första rörelsen (primum movens). Linné Skr. 2: 293 (c. 1760). Början med Underwisningen, sedan Barnet lärt wäl läsa innan, samt riktigt stafwa, sker med .. Religions-Historien. Lindblom Cat. 3 (1811). Med .. (välkomnande) utrop helsade jag kvällen samt hejdade min åsninna i ett smalt dalstråk. Heidenstam Vallf. 61 (1888; uppl. 1909: och). När skolläraren fick höra talas om saken, berättade han för de andra skolbarnen, att Bengt och Brita hade anlagt en liten plantering, samt visade, hvilken glädje och nytta de kunde få däraf. LbFolksk. 194 (1890). — särsk.
a) i förb. bestående av tre l. flera led, motsv. 1 b; jfr b, d.
α) (numera föga br.) i anv. motsv. 1 b α. Poeten satte sig på bordets kant, / slog an gitarren, sköt sin hatt på hjessan / samt knäppte hop sin rock. Heidenstam Vallf. 183 (1888; uppl. 1909: och).
β) i anv. motsv. 1 b β. När .. mitt Lifs-timmeglas .. syntes skrida til sitt slut, och iag mig sielf intet annat föreställa kunde, än at min Tid skulle i Ewigheten nederrinna, samt, under siukdom och aftynande, suckade allenast efter min Förloszning igenom Döden .. wardt plågan .. lindrad. Frese VerldslD M 1 a (1726); jfr c. I den andra (delen) samlar man tilhopa alla byggnings ämnen til en Swensk Grammatica, samt bereder och lämpar .. alla Grammaticans delar. Brunkman SvGr. 15 (1767). Han studerar nu juridiquen, och är redan Baccalaureus, samt blir innom en månad Licentiat. JJBjörnståhl (1768) hos Linné Bref I. 3: 227. De Geer Minn. 1: 7 (1892).
b) i anv. motsv. 1 c. Kvinnorna togo upp den (dvs. den avmejade säden) och bundo den i kärfvar samt buro dessa tillsamman och ordnade dem i skylar. LbFolksk. 3 (1890).
c) förbindande två satser av vilka den ena innehåller en förb. med konj. och som står nära gränsen mellan de båda satserna; jfr d. (Skolpojken) infördes och förestäldes magistern, som förmanade honom till lydnad och flit, samt anvisade honom sin plats nederst på en bänk. CFDahlgren 4: 128 (1831). En .. officer .. gör halt och front samt tager den lifliga gruppen i betraktande. Strindberg NRik. 1 (1882). Hos hemmansägaren Jonas Johansson ramponerades möbler och tapeter samt uppstod eld (gm åsknedslag). VästerbK 1927, nr 156, s. 3.
d) (†) förbindande fullständiga huvudsatser; stundom svårt att skilja från I 2 b. Arvidi 21 (1651). Från Rikets alla Landa-Mären, höres idel danszar och Midsommars wisor, samt sjelfwe den tröttaste Dannemannen, tyckes rida i brud-färd. Yckenberg Tal A 2 b (1778); jfr c. Norr om det gamla Phoenicien .. ligger den stora staden Haleb .. och innanför Phoenicien den likaledes betydliga staden Damaskus samt ännu längre in i landet resa sig ruinerna af det gamla Palmyra. Svedelius Statsk. 3: 206 (1869). Till kroppsbyggnaden var .. (L. Stenbäck) spenslig och klen, anletsdragen voro fina och vackra, samt var han i samklang därmed af ett ytterst känsligt och innerligt temperament. Aspelin Stenbäck 8 (1900); jfr a α, c.
3) förbindande adj. (l. adjektiviska ord) l. adv.: och; numera i sht i anv. motsv. 1 b β; jfr 4. (Vi) här medh E. .. E(xcellens) uthi thens aldrahögstes .. protection .., innerligen sampt ödmiuckeligest befalle. BraheBrevväxl. II. 1: 69 (1654). Skogen var hög och rak samt alldeles orörd av yxa och såg. Östergren (1937).
4) (numera bl. tillf.) förbindande led av vilka det ena tillhör en o. det andra en annan av de kategorier som nämnts under 1—3: och. Vij (dvs. G. II A.) hafue .. bekommit ider sampt de andre våre Commissariers schrifvelsse. OxBr. 1: 131 (1619). En spejare, som kring fälten honom sett / Allena ströfva, samt med nyss nedblodadt svärd, / Det yppar. Spongberg Soph. 5 (1866). Jag är Diogenes samt så vis att jag försmår lifvets nöjen. Heidenstam Vallf. 97 (1888; uppl. 1909: och). Jag mindes dagarnas skiftande väfnad / samt hur på ruiner jag byggt min lefnad. Därs. 211 (uppl. 1909: och). jfr (†): Gudh gifwe migh samt Lycka ther til / Jagh får een sådan hierteligh kär / At ingen skönare i Werlden är. Bedlegr. 20 (1647); jfr 1 a β.
5) (numera föga br.) i uttr. både — samt (i anv. motsv. 1 b β, c, d), förr äv. såväl — samt l. samt — samt ock (jfr 6) l. samt — och (samt), både — och l. dels — dels l. såväl — som; särsk. förbindande två substantiviska ord o. d. (jfr 1) l. två satser (jfr 2); jfr SAMTLIG 5 e. Roderich .. vart Konungh efter sin fadher .. sampt förthenskull at han thertill bördigh var, sampt ock therföre at bådhe Svenske och Danske hadhe thet tillsagt hans fader. LPetri Kr. 24 (1559). Tog förnempde lasse person samma förlamade piga til Sigh atth Sytta (dvs. vårda) och fööda henne sampt för gudz skul och Sampth för thett (av den lama ägda) 1 1/2 öres land Jordh til döödra dagar. UpplDomb. 5: 192 (1599). (Kronan förlorar mjöltull för handkvarnarnas skull) ty, sampt males nu mäst all mälden på handqwarner, och hwar dett icke skeer, så skiuta doch Mölnerne och Tillsynesmännen der opå, och Cronan sin inkompst försnilla. RARP 1: 73 (1627). Utom porträtt .. har .. (V. A. Blomstedt) målat såväl figurtaflor .. samt landskap. FinBiogrHb. 2491 (1905). Både för germanen samt för de greker och romare, som blott stodo på folkreligionens och icke på filosofiens ståndpunkt, var detta (dvs. ett religiöst liv) något nytt. Schück MedeltKultH 22 (1907).
6) i förb. samt också, förr äv. samt ock (jfr 5).
a) (numera bl. tillf.) i anv. motsv. 1 o. 2: och därjämte, och dessutom, och vidare; jämte; förr äv. (i anv. motsv. 2 d) förbindande två fullständiga huvudsatser; jfr OCK, adv. 1 d. Samma penningar skole j medh edher haffua, / Sampt och så thenna ringa gåffua. Gevaliensis Jos. 37 (1601). I tornet på thenna körkian så blåsa the hwar natt på trumpeter, sampt och åthskeliga stunder om wekan. Bolinus Dagb. 14 (1666). (Den 16 aug.) Höltz predikan, sampt ock rymbde Fendrick Lagercrantz utur arresten. KKD 1: 317 (1708). (Sv.) Jag beder samt ock råder. (Lat.) Rogo et etjam hortor. Sahlstedt Obs. 15 (1773); jfr Möller (1790, 1807).
b) (†) också, även; anträffat bl. i uttr. samt ock. Mycket wackert arbete är allareedo giordt sampt och af sådane, som eij haf:a warit ledamöter af Collegio antiquitatum. Schück VittA 2: 247 (i handl. fr. 1691).
7) (†) i förb. samt om, (i synnerhet) om l. då. För thenna tin wåldsamma gierning skull (dvs. mordet på konung Helge), blifwer jag tig aldrig mera trogen, samt om tu har at giöra med Konung Helges slächtmänn. Björner Hrolf 38 (1737; fvn. orig.: ef).
Spalt S 887 band 24, 1964