Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RIPOST ripos4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) fäkt. vid fäktning: svarsstöt resp. (vid sabelfäktning) svarshugg som följer (omedelbart) efter ett parerat anfall. LednHandterHugg. 1841, s. 10. Hellsten Florettf. 53 (1922). — jfr KONTER-, KUPÉ-RIPOST.
2) motangrepp, motanfall, motstöt; motdrag. Hallström G3 155 (1918). Vid avslutningen företog han .. en liten ripost mot sina svenska vänner, som begärt dansk sympati i den kyrkopolitiska striden. NordT 1925, s. 265.
3) (snabb o. fyndig) replik (varmed ett angrepp i en debatt o. d. besvaras). Andersson (1845). Ahrenberg Männ. 2: 35 (1907). (Churchill är) oförliknelig i sin intellektuella klarhet, sin bitande ironi, sin lätta kvickhet, sin pojkaktiga skälmskhet, sina blixtsnabba riposter. DN(B) 1930, nr 111, s. 4. Siwertz Förtr. 11 (1945).
Spalt R 2121 band 22, 1959