Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAST ras4t, sbst.2, r. l. f. l. m. (JernkA 1868, s. 195, osv.) ((†) n. EconA 1808, mars s. 102); best. -en; pl. -er32.
metall. den nedåt avsmalnande del av en masugn som befinner sig omedelbart ovanför stället l. utgör ställets övre (mot buken gränsande l. ovanför formorna befintliga) del (o. vars väggar i sht i äldre tyska masugnar bilda en jämförelsevis liten vinkel med horisontallinjen, varigm smältgodset där kommer att göra ett längre uppehåll i sin nedåtskridande rörelse); i sht förr äv. i uttr. flatliggande l. kulliggande rast, rast med jämförelsevis liten rastvinkel. EconA 1808, mars s. 102 (om tyska förh.). Mycket kull-liggande rast. JernkA 1852, s. 211. Sådana till ytterlighet flatliggande öfverställen eller ”raster”. Därs. 1860, s. 147. SvUppslB 18: 487 (1934).
-VINKEL. [jfr t. rastwinkel] (i sht i skildring av ä. förh.) vinkel som väggarna i en masugns rast bilda med horisontallinjen. JernkA 1868, s. 195.
Spalt R 389 band 21, 1956