Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RASSLIG ras3lig2, adj. -are.
Ordformer
(raslog 1665. rasslig 1899 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. rasslog, om väg: ojämn o. dålig (så att det rasslar, då man kör), äv. (om sak): skraltig, något söndrig; till RASSLA, v., o. RASSEL]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som bildar l. utgör (hindrande) bråte l. skräp o. d.; jfr RASSEL 3 (o. RASSLA, v. I, II 1). Alt waar aff hellar, klackar, klyftor och skrubboga steengryt / Sampt aff rasloga qwistar och stöök förtreetligt och oiempt. Hiärne (SvNatL) 191 (1665).
2) (mera tillf.) i fråga om ljud o. d.: rasslande (se RASSLA, v. II 1 a δ, b γ, c, d). Tamm AvlÄndAdj. 34 (1899).

 

Spalt R 385 band 21, 1956

Webbansvarig