Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POINTER poj4nter, m. l. r.; best. -n; pl. -trar, äv. pointers -ters (SvJägarfT 1882, s. 110, Samzelius Björnsk. 63 (1921)).
Etymologi
[av eng. pointer, hund som användes till att utpeka jaktbyte, till point, peka (jfr POÄNGTERA, PUNKTERA)]
engelsk medelstor, korthårig, vanl. vit-, svart-, brun- l. gulfläckig hund (äv. helsvart l. helgul l. rödbrun) med långt huvud o. lång, avsmalnande nos, använd ss. fågelhund. Hahr HbJäg. 43 (1865). Edström Mossgrönt 44 (1950).
Ssgr: POINTER-HUND. SvKennelklT 1893, s. 86.
-HYNDA. Jäg. 1897, 2: 81.
-KENNEL.
-RAS, r. l. m. SvKennelklT 1894, s. 17.
-TIK. Hamilton Hundras. 101 (1900).

 

Spalt P 1344 band 20, 1953

Webbansvarig