POINCTILLIER, sbst. pl.
Etymologi
[av fr. pointille, diminutiv till point (se POÄNG, PUNKT)]
(†) (tvist l. dispyt om) bagateller l. småsaker; struntfrågor, petitesser. RARP V. 2: 76 (1655).
Spalt P 1344 band 20, 1953
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se