Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PICKHÅGAD pik3~hå2gad, p. adj.; n. o. adv. -GAT.
(numera bl. i vissa trakter, vard.) hågad l. intresserad (för ngt), begiven l. pigg (på ngt), angelägen (om ngt); förr äv. övergående i bet.: nyfiken; vanl. i predikativ anv.; särsk. i uttr. (vara l. bli) pickhågad på (förr äv. till) ngt l. att göra ngt. Rudbeck Bref 97 (1674: til). Brask Pufendorf Hist. 402 (1680: vppå). De på resan pickhågade Siömän. Ehrenadler Tel. 1003 (1723). Folket var .. pickhogadt at sätta (potatis). Linné Sk. 320 (1751). Nog var jag nyfiken och pickhågad, då denne Besten .. skulle upklifva ur vattnet. VetAH 1777, s. 235. B(jörnram) .. är själv mycket pickhågad på denna resa. 3SAH LII. 2: 140 (1782). Pan 1928, s. 89. — särsk.
a) (†) pregnant: stridslysten, kamplysten. Isogæus Segersk. 118 (c. 1700). Kolmodin Liv. 3: 345 (1832). jfr Sylvius Curtius 359 (1682).
b) (†) pregnant: erotiskt intresserad l. upptänd. Gyllenborg Vill. 27 (1721). En pickhogad älskare. Dens. Sprätth. 99 (1737). Snellman Gift. 1: 258 (1842).
Spalt P 791 band 20, 1953