| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OUPPLÖSLIG ω3~uplø2slig (ouplö´slig Weste), adj. -are (gradf. dock bl. mera tillf., HSH 1: 307 (1743), Geijer I. 2: 216 (1839)) ((†) superl. -st RARP 2: 37 (1633)). adv. -A (†, Schultze Ordb. 2847 (c. 1755)), -EN (RARP 2: 31 (1633) osv.), -T (Dalin (1855) osv.).
1) (numera bl. tillf.) om knut, band o. d.: omöjlig att lösa l. knyta upp, olöslig. Helsingius (1587). Een ouplöslig knut. Skogekär Bärgbo Wen. 40 (c. 1635). Östergren (1934).
2) om hopfästande l. förenande av olika föremål l. delar med varandra: fast, oskiljbar, oskiljaktig; vanl. ss. adv.: så att de olika delarna icke kunna lösgöras l. skiljas från varandra, oskiljaktigt. (Laokoon) bildar midt- och hufvudfiguren (i Laokoongruppen), och med honom förenas oupplösligt genom de båda ormarnes omslingringar, hans unge söner. NF 1: 261 (1875). De fyra systrarna voro åter förenade i en till synes oupplöslig kedja. Krusenstjerna Fatt. 2: 395 (1936); jfr 4.
3) (numera knappast br.) kem. om ämne, kemisk förening o. d.: icke möjlig att sönderdela i enklare beståndsdelar, vars beståndsdelar ingått i en fast, oskiljaktig förening med varandra, olöslig, osönderdelbar. Björkegren 1570 (1786). Fiberämnet är i vatten ouplösligt. Gadolin InlChem. 133 (1798). NF 1: 69 (1875). Östergren (1934).
4) bildl., om förening, förbund, förbindelse, band, äktenskap o. d.: som icke kan l. får upplösas; ofta ss. adv. till verb med bet. ’binda’, ’förbinda’, ’förena’: oskiljaktigt, fast. At .. (äktenskapets) band .. skulle altijdh bliffua ewigt, fast och ovplöseligit. LPetri KO 55 a (1561, 1571). Jesu Gudom är med Hans mandom uti en person ouplösligen förenad. Spegel Pass. 64 (c. 1680). Då Regements-Skrifvaren .. Peter Forsius Petersson, Samt .. Jungfr. Barbro Stillman, Med hvarannan ingingo ett ouplösligit Ächta-Förbund. CeladSelindKärlek (1740; i broschyrtitel). Att hans syfte, hans vetenskapliga teori är oupplösligen förbunden med hans praktiska strävan och hans viljas allvar. FinT 1922, 2: 92. — särsk.
b) (†) ss. bestämning till ord med annan bet. än ’förening’ osv. resp. ’binda’ osv.: i ett oupplösligt förbund l. en oupplöslig förening, oskiljaktigt. Carl IX Cat. Ff 1 a (1604). Echtenskapet är i begynnelsen af Gudi insatt, at man och qwinna skulle ouplösligen sammanboo. KOF II. 2: 146 (c. 1655). Är jord och himmel ej den samme Fadrens hus, / Der oupplösligen de gode äro bröder? Wallin Vitt. 1: 244 (1808).
5) (numera knappast br.) om gåta, mysterium, (teoretiskt) problem o. d.: omöjlig att lösa, o-löslig; oförklarlig. Helsingius (1587). Brenner Pijn. 116 (1727). Deras äldsta uprinnelse lär ock blifva en ouplöselig hemlighet. Lagerbring 1Hist. 3: 803 (1776). Problemet .. är aldeles ouplösligt. Boëthius Kant 50 (1797). En oupplöslig gåta. Rydberg Faust 22 (1876). Östergren (1934).
6) om motsägelse, antinomi o. d.: som icke är möjlig att upphäva l. komma till rätta med, olöslig. Påståendet om en oupplöslig motsägelse mellan Johannes och synoptikerna. Melin JesuL 2: 207 (1843). Östergren (1934).
7) (†) om svårighet, ngt invecklat l. tilltrasslat o. d.: som man icke kan komma till rätta med l. klara upp l. reda ut l. övervinna o. d. Brask Pufendorf Hist. 442 (1680). (Att) finna locus Lunae apparens förekommer mig en ouplöselig svårighet. NScheumark (1767) hos Swedenborg RebNat. 1: 341. Sundén (1888).
Anm. 1:o I följande ex. synes ordet ha en i övrigt icke uppvisad bet.: oändlig l. dyl. (Lat.) indefinitus (sv.) Oändeligh, ovplössligh .. (t.) vnendlich, unaufflösig. Linc. (1640). 2:o I följande ex., där ordet har bet.: outtömlig, föreligger sannol. sammanblandning med (l. felskrivning för) OUTÖSLIG. Att (Tyskland) ifrån vhrminnes tijder hafwer warit .. så godt som en ovplössligh Brunn aff Soldater. Brask Pufendorf Hist. 320 (1680).
2) bildl., till 4. Thomander 2: 508 (1860). Den katolska kyrkans lära om äktenskapets oupplöslighet. Minnesskr1734Lag 2: 73 (1934).
Spalt O 1630 band 19, 1951