Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBART ω3~ba2rt, adv.
Etymologi
[sv. dial. obart, obalt; av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. förstärkningsord: mycket; ofantligt, ”hiskligt”; jfr OBORT. Ihre (1769). Obart vacker, rik, snäll. Murberg FörslSAOB (1791). En riktigt obart rolig (historia). KalSvFolkskV 1909, s. 276.

 

Spalt O 40 band 18, 1949

Webbansvarig