Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUNDERA munde4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(mond- 1704. mund- 1670 osv.)
Etymologi
[jfr t. mundieren, renskriva; jfr äv. fr. monder, rena, rensa; av lat. mundare, avledn. av mundus, adj., ren]
1) (†) med avs. på protokoll o. d.: renskriva, utskriva. Schmedeman Just. 605 (1670). Riddarhus-Secreteraren (hade) anmält omöjligheten at .. medhinna munderingen af Protocollerna. AdP 1800, s. 1383. Frey 1844, s. 400 (om förh. c. 1620). NF 13: 334 (1889).
2) (förr) metall. med avs. på mässing: framställa (färdig mässing) enl. äldre metod gm omsmältning av rå mässing (s. k. arko) med koppar o. galmeja. Wallerius Min. 465 (1747). Rinman (1789).
3) farm. med avs. på drog: rengöra, skala. Rosendahl Farm. 93 (1895). Gentz Lindgren 169 (1931). jfr HALV-, HEL-MUNDERAD.

 

Spalt M 1580 band 17, 1945

Webbansvarig