Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDBORGERLIG me3d~bor2jerlig, äv. (i vissa trakter) mä3d~, l. 300~2, adj.; adv. -EN (†, Weste (1807), Dalin (1853)), -IT (†, HSH 7: 248 (c. 1800)), -T.
som tillhör l. utgår från l. tillkommer l. åligger l. utmärker l. anstår en medborgare l. medborgarna i en stat, medborgar-; särsk. med tanke på en medborgares funktioner i samhället o. mer l. mindre övergående i bet. (o. i nutida språkbruk ofta ersatt med): samhällelig, politisk, social; i sht förr ofta med särskild tanke på medborgarna i ett fritt, demokratiskt samhälle, övergående i bet.: demokratisk, parlamentarisk. Medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Medborgerlig plikt. Medborgerligt förtroende, se FÖRTROENDE 1 d. 2RARP I. 1: 120 (1719). Jag kallar Medborglig Anda, en Nations kärlek för Fäderneslandet, dess nit för allmänt väl (osv.). Rosenstein PVetA 1789, s. 166. Envåldsherrar tåla icke hos sina söner medborgerliga tänkesätt. Kolmodin TacAnn. 1: 188 (1833). Den embetsmanna och medborgerliga verksamheten. Oscar I Straff 91 (1840). De individuella och medborgerliga dygdernas förekomst och utveckling. Hellström Malmros 242 (1931). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om kunskaper, bildning o. d.: som hör till l. utgöres av den kunskap i allmänna ämnen l. den allmänbildning som en medborgare bör äga; äv. i utvidgad anv., om (examen som avslutar) skolutbildning avsedd att bibringa eleverna dylik kunskap. Skrifter af sällskapet för allmänne medborgerlige kunskaper. (1794; boktitel). En högre medborgerlig bildning. BerRevElLärov. 1824, s. 10. En allmänt medborgerlig examen, beräknad att afläggas vid .. 16 års ålder. AB 1896, nr 51, s. 2.
b) (†) om person l. grupp av personer: som har de egenskaper som utmärka en god medborgare, som har ett medborgerligt sinnelag, socialt o. politiskt ansvarsmedveten; äv. närmande sig bet.: demokratisk. Såsom Riksdagsman var Han medborgerlig, sjelftänkande och oryggelig. Ödman ÅmVetA 1785, s. 17. Christian Bernhard Hegardt .. (var) frisinnigt medborgerlig och lika frisinnigt konungsk. Valerius 2: 225 (1837).
c) (†) ss. adv.: på ett (socialt o. politiskt ansvarsmedvetet) sätt som anstår en god medborgare, i uppgifter som det åligger en god medborgare att fullgöra, i social l. politisk värksamhet o. d. Det fanns likväl Herrar och Män som allvarligit och medborgerligit sade Konungen (K. XII) deras tankar. HSH 7: 248 (c. 1800). Wingård 2: 55 (1820).
2) (numera mindre br.) sammanfattningen av de egenskaper som känneteckna en god medborgare, (rätt) medborgarsinne, god samhällsanda, social ansvarskänsla. PH 13: 131 (1784). Skolan .. skall uppfostra till samkänsla och medborgerlighet. Vasenius UndSpr. 69 (1894). Östergren (1932).
3) (numera knappast br.) medborgarskap; äv.: förhållandet att äga (samtliga) de med medborgarskapet följande rättigheterna (o. skyldigheterna). Utaf vår Medborgerlighet hafva vi dock ännu i behåll den bedröfliga delen, att med våra Lif och Egendom understödja ett i våda stadt Fädernesland. AdP 1789, s. 853. (Geijer) var ense med Utskottet om samfälda val och en kammare, .. Medborgerligheten vore den enda rätta qvalifikationen. Liljecrona RiksdKul. 265 (1840). Rydberg KultFörel. 3: 3 (1886). särsk. (†): förhållandet l. rätten att leva ss. en fri medborgare l. fullgod samhällsmedlem. GT 1788, nr 21, s. 3.
4) (†) konkret, om sammanfattningen av medborgarna i ett land. Til hela Medborgeligheten i Sverige. Posten 1768, s. 235 (rubrik). Oscar I Straff 87 (1840).
Ssg: medborgerlighets-anda. (†) till medborgerlighet 2: (god) medborgaranda, samhällsanda; jfr medborgerlighet 1. EP 1792, nr 34, s. 1. Strinnholm Hist. 2: 253 (1836).
Spalt M 582 band 17, 1943