meander | SAOB

Publicerad 1943

MEANDER mean4der, äv. MÄANDER mä-, r. l. m.; best. -n; pl. -drar (Rydberg Ath. 11 (1859) osv.), ngn gg äv. -drer (GHT 1896, nr 243 B, s. 1).

Ordformer

(me- 1787 osv. mä- (mæ-) c. 1817—1935)

Etymologi

[jfr t. mäander, eng. meander, fr. méandre; av lat. mæander, av gr. μαίανδρος, urspr. namn på floden MENDEREZ i Mindre Asien, känd för sitt slingrande lopp]

1) (i vitter stil) starkt slingrande flod, flod som löper i meandrar (i bet. 2); med mer l. mindre direkt anslutning till de klassiska berättelserna om floden Menderez. Likasom Meandern flöt tilbaka til sit ursprung, äfvenså måtte dit lof vända tilbaka til din alsmägtige Fader. Lantingshausen Young 1: 96 (1787). Stilla stränder, vattnade af klara / Mäandrars gång med gudavigda flöden. Österling Fränd. 1: 57 (1912).

2) geogr. flodbåge med stark krökning o. mer l. mindre regelbunden form; jfr SERPENTIN. GHT 1896, nr 243 B, s. 1. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 89.

3) konst. ornament (på bårder, friser, keramik o. d.) bestående av en fortlöpande slinga sammansatt av lika figurer i ngt geometriskt mönster (vanl. av raka, i räta vinklar brutna linjer); jfr ALAGRECK. Rydberg Ath. 11 (1859). Form 1935, s. 198.

Ssgr: (jfr 3) MEANDER-BAND. konst. jfr band 34 d. Wrangel Konststil. 11 (1897). —

(3) -BÅRD. konst. prydd med l. bestående av en meander. TurÅ 1919, s. 87. —

(3) -FRIS, r. l. m. konst. prydd med en meander. MeddSlöjdF 1898, 1: 21. —

(jfr 2) -KRÖK. geogr. Ymer 1915, s. 286. —

(jfr 3) -LINJE. [jfr t. mäanderlinie] konst. UB 5: 554 (1874). —

(1, 2) -LOPP. geogr. om flodlopp med meandrar (i bet. 2). 2NF 30: 1016 (1920). —

(3) -MÖNSTER. konst. Laurin Konsth. 19 (1900). —

(jfr 3) -ORNAMENT. konst. Wrangel ByggnH 38 (1904). —

(2) -SJÖ. geogr. korvsjö. Globen 1928, s. 55. —

-SLINGA, r. l. f. särsk. konst. = meander 3. NordT 1878, s. 350. —

-SLINGRANDE, p. adj. särsk. geogr. till 2: som löper i meandrar. TurÅ 1914, s. 260.

Avledn.: MEANDRA, v. [jfr eng. meander, v.] geogr. till 2, om flod: löpa i meandrar, ha ett slingrande lopp, serpentinisera. SvUppslB (1934). —

MEANDRISK, adj. [jfr t. mäandrisch, fr. méandrique] (numera mindre br.) till 1, 2, 3: som löper slingrande som en meander (i bet. 3) l. i meandrar (i bet. 2). Meandriskt slingrar uppför höjden der / .. Den nya, pittoreska vägen. JournLTh. 1811, s. 608. JernkA 1900, s. 340.

Spalt M 525 band 17, 1943

Webbansvarig