Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄTTA lät3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. lätta; jfr d. lette; till LÄTTA, v.3]
1) motsv. LÄTTA, v.3 1 a β, om redskap (hävstång o. d.) varmed ngt kan lyftas l. höjas.
a) (föga br.) om lyftvärktyg, bräckjärn o. d. GHT 1896, nr 274, s. 3.
b) (i vissa trakter) anordning för reglerande av en plogs djupgående. Kalm VgBah. 201 (1746). Arrhenius Jordbr. 3: 348 (1861).
c) (förr) i kvarn av äldre slag: anordning för reglerande av avståndet mellan kvarnstenarna. Budk(Brage) 1927, s. 34. SvKulturb. 11—12: 163 (1932). jfr KVARN-LÄTTA.
2) (†) motsv. LÄTTA, v.3 1 a ζ: lättnad, lindring, lisa. Schultze Ordb. 2550 (c. 1755). VDAkt. 1775, nr 69.
3) motsv. LÄTTA, v.3 2 b: uppklarnande, ljusning. (Vi) väntade i .. blåsten, tills någon spöklik lätta svepte förbi och visade oss .. Luottotjåckos steniga revben. PåSkid. 1928, s. 84.

 

Spalt L 1787 band 16, 1942

Webbansvarig