Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄTTA lät3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
b) (i vissa trakter) anordning för reglerande av en plogs djupgående. Kalm VgBah. 201 (1746). Arrhenius Jordbr. 3: 348 (1861).
c) (förr) i kvarn av äldre slag: anordning för reglerande av avståndet mellan kvarnstenarna. Budk(Brage) 1927, s. 34. SvKulturb. 11—12: 163 (1932). jfr KVARN-LÄTTA.
2) (†) motsv. LÄTTA, v.3 1 a ζ: lättnad, lindring, lisa. Schultze Ordb. 2550 (c. 1755). VDAkt. 1775, nr 69.
3) motsv. LÄTTA, v.3 2 b: uppklarnande, ljusning. (Vi) väntade i .. blåsten, tills någon spöklik lätta svepte förbi och visade oss .. Luottotjåckos steniga revben. PåSkid. 1928, s. 84.
Spalt L 1787 band 16, 1942