Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUT 4t, sbst.2, r. l. m. l. f. (BOlavi 174 b (1578) osv.) ((†) n. Broman Glys. 3: 365 (c. 1740)); best. -en ((†) -an Månsson Åderlåt. 138 (1642)); pl. (i fackspr.) -ar (JernkA 1894, s. 92, osv.) ((†) -er Retzius Pharm. 4 (1769), Fischerström 4: 309 (c. 1795)).
Ordformer
(lu(u)t(h) 1538 osv. lutt 1540 (: luttblött), c. 15801638. låt 1736)
Etymologi
[fsv. lut, f.; jfr d. lud, nor. lut; av en germ. rot lut, utvidgning av roten lu, tvätta, o. besläktat med LÖDDER, LÖGA, LÖRDAG. — Jfr DILUERA, LAVERA, v.1]
1) (i fackspr.) lösning av salter l. alkalier, erhållen gm urlakning av det ämne vari saltet osv. förekommer; särsk. om en lösning (i sht förr utdragen ur aska, numera framställd gm lösning av såpa l. soda o. d.) som användes vid tvättning av tyg m. m. VarRerV 30 (1538). The .. oreene och brukadhe Linklädher, skal man vthi Luth kasta, och sedhan vthtwätta. Berchelt PestOrs. F 5 b (1589). HC11H 12: 172 (1697; vid tillvärkning av alun). Törngren Artill. 3: 125 (1795; vid tillvärkning av salpeter). Lägga fisk i lut. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Den utjästa luten (vid sulfitfabrik), kallad mäsk, innehåller blott omkring 1 procent sprit. SvSkog. 1138 (1928). — jfr ALUN-, ASK-, BJÖRK-, BLEK-, BLOD-, BYK-, EFTER-, JORD-, KALK-, KAMMAR-, KOK-, KRÄMP-, LAK-, MODER-, POTTASK-, SALPETER-, SULFIT-, TVÄTT-LUT m. fl.
2) bildl.; särsk. i uttr. som beteckna luttring l. prövning l. bestraffning o. d. (Jesus) twådde .. (lärjungarna i Emaus) medh skarpa lwt, kallade them galna och seenhiertade til at troo Scrifftena. PErici Musæus 2: 21 a (1582). En timlig motgångs Lut. Brenner Dikt. 2: 52 (1714). (Verserna) undergå censorens skarpa lut. Palmfelt Vitt. 367 (c. 1740). Geijerstam KBrandt 172 (1904). — jfr EK-LUT. — särsk.
a) (†) i uttr. stå för lut och kallt vatten, vara utsatt för vedermödor o. d. SvOrds. A 8 a (1604). Grubb 304 (1665).
b) (i vitter stil) om tårar. Ögons salta lut. Kolmodin QvSp. 1: 272 (1732). Tårarnes lut. Levertin Leg. 137 (1891).
c) (†) i uttr. tvätta ngn utan lut (och såpa), hårdhändt tukta l. bestraffa ngn. Forsius Fosz 124 (1621). Broms Vitt. 368 (1714).
Ssgr (till 1. Anm. Vissa nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till LUTA, v.2): A: LUT-ARTAD, p. adj. —
-ASKA, r. l. f. använd vid framställning av lut. Linc. Vv 1 b (1640).
-BALJA. Weste (1807). särsk.: balja vari stockfisk lutas. Dalin (1853).
-BLÖTA, v. (†) blöta (torkad fisk) i lut, luta. G1R 13: 41 (1540). Rothof 225 (1762).
-DROPPE.
1) droppe av lut. SvSkog. 1112 (1928).
2) farm. i pl.: droppar (se DROPPE 2) beredda gm lösning av kaliumkarbonat i vatten. TLäk. 1834, s. 489 b.
-FISK.
1) koll.: fisk (numera bl. om torsk l. långa l. gråsej) som saltas o. torkas samt före användandet uppblötes i lut; äv. ss. maträtt. OrdnAccijs. 28/2 1638, s. A 3 a. I de skandinaviska länderna, isynnerhet Sverige, upptar julaftonens matsedel lutfisk, risgröt och klenetter. Nilsson FolklFest. 207 (1915).
2) (vard., mindre br.) bildl., ss. skymflig benämning på person. Skynda dej .., din lutfisk. Jolin MSmith 56 (1847). Nordström Lumps. 158 (1910).
Ssgr (till -FISK 1): lutfisk(s)-blöterska. (förr) kvinna som (för avsalu) lutade stockfisk. Tholander Ordl. (c. 1875).
-gaffel. gaffel (i sht av trä l. horn) för uppläggning o. servering av lutfisk. BoupptVäxjö 1843.
-madam. (†) skymflig benämning på lutfiskblöterska. CIHallman SSkr. 423 (1794).
-sked. jfr -gaffel. BoupptVäxjö 1872.
-GRYTA. (lut- 16671906. lute- 1671) gryta innehållande lut l. vari lut beredes. BoupptSthm 17/6 1667.
-GÄDDA. (förr) torkad gädda som blötes i lut; jfr -FISK. Warg 313 (1755). DA 1793, nr 218, s. 2.
-KAR.
1) kar innehållande lut l. vari lut beredes. Tidström Resa 61 (1756). SvGeogrÅb. 1932, s. 83.
2) kar vari torkad fisk lutas. Dalin (1853).
-KOKARE, r. (mindre br.) tekn. vid trämassefabrik; jfr KOKARE 2. KemT 1901, s. 87.
-LÅNGA. (†) jfr -FISK. AB 1848, nr 52, s. 4.
-LÄGGA, -ning. (mindre br.) lägga (ngt) i lut för att blötas, luta; särsk. med avs. på torkad fisk. Schroderus Dict. 279 (c. 1635). SFS 1922, s. 476.
Avledn.: lutläggerska, f. (†) lutfiskblöterska. Rudbeckius MemQvot. 117 b (1621).
-PROVARE, r. l. m. (i fackspr.) areometer med skala för direkt avläsning av en lösnings koncentration. VetAH 1759, s. 35. SvUppslB (1933).
-PULVER. pulver som upplöst i vatten bildar lut för tvätt. LdVBl. 1885, nr 129, s. 3.
-PÅSE. (lut- 18851889. luta- 1581. lute- 16091618) (numera föga br.) askpåse. GripshR 1581 A, s. 148. Björkman (1889).
-SALT, n. [jfr d. ludsalt, ävensom t. laugesalz, fr. sel lixivial] kem. alkali; numera bl. (knappast br.) om pottaska o. soda. Hiärne Suurbr. 138 (1680). WoJ (1891; gammalt). Jer. 2: 22 (Bib. 1917). jfr BLOD-LUT(S)SALT. särsk.
a) (†) i allmännare anv.: salt som kristalliserar ut ur en urlakad lösning. VetAH 1740, s. 246.
b) (†) i uttr. vegetabiliskt lutsalt, pottaska. Bergman Jordkl. 1: 349 (1773). Almström Handelsv. 157 (1845).
c) (†) i uttr. mineraliskt lutsalt, soda. Retzius Min. 53 (1795).
d) (†) i uttr. flyktigt lutsalt, ammoniak. Retzius Pharm. 45 (1769).
e) (†) i uttr. eldfast lutsalt, sammanfattande benämning på pottaska o. soda. Retzius Pharm. 45 (1769). Synnerberg (1815).
-TVÄTTA, -ning. (i sht i fackspr.) tvätta (ngt) med lut. GT 1788, nr 92, s. 6.
-VATTEN. vatten innehållande lut; äv.: lut utspädd med vatten. SvMerc. 2: 734 (1757). Sjöstedt Storv. 217 (1911).
-VIKT. (†) konkret, = -PROVARE. VetAH 1743, s. 239. Heinrich (1828).
-ÄKTA, adj. om färg l. färgat tyg: som motstår invärkan av lut. TLev. 1906, nr 41, s. 1. ”Lutäkta” färger. Östergren (1932).
B (†): LUTA-PÅSE, se A.
C (†): LUTE-GRYTA, -PÅSE, se A.
Avledn.: LUTA, v.2, se d. o.
LUTAKTIG, adj. som har avseende på l. erinrar om lut. Hiärne 2Anl. 146 (1706). särsk. (†): alkalisk. Salberg PVetA 1745, s. 8. Rinman JärnH 677 (1782).
LUTIG, adj. (†) lutaktig. Broocman Hush. 3: 33 (1736). Schultze Ordb. 2897 (c. 1755).

 

Spalt L 1242 band 16, 1941

Webbansvarig