Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNTA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[avledn. av LUNTA, sbst.2]
(i Finl., i skolspr.): olovligt använda ”lunta” (se LUNTA, sbst.2 1 slutet) l. läroboken vid besvarande av frågor l. vid skriftliga prov, fuska. HLittSt. 3: 143 (c. 1890). Nordmann BorgåBarn 74 (1906). —
Särsk. förb.: LUNTA SIG FRAM. (i Finl., i skolspr.) dra sig fram i skolan gm att ”lunta”. Topelius Vint. I. 1: 320 (1860, 1880).

 

Spalt L 1207 band 16, 1941

Webbansvarig