Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNS lun4s, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1555, avd. 6, osv.) ((†) -er (möjl. till sg. lunsa) ArkliR 1554, avd. 3, Därs. 1567, avd. 25); förr äv. LUNSA, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(luns 1555 (: Lunssar, pl.), 1853 osv. lunts (-tz) 1554 (: Luntzer, pl.)1796 (: Luntsar, pl.). lunsza 1554. jfr LUNS-STICKA nedan)
Etymologi
[av mnt. luns, lunse; jfr fsax. lunis(a), feng. lynis, mht. luns, lunse, t. lünse; avledn. av stammen i fsax., fht., mht. lun med samma bet.]
(i fackspr.) på fordon: sprint som sättes i hjulaxelns yttre ända (på hjulets utsida) för att kvarhålla hjulet på axeln, axelsprint, hjulsprint, hjulpinne. ArkliR 1554, avd. 3. KulsprI 1923, s. 132. — jfr JÄRN-LUNS.
Ssgr (i fackspr.): LUNS-HÅL. hål i hjulaxel i vilket lunsen anbringas. De Ron o. Virgin I. 5—7: 17 (1887).
-RING. ring som anbringas mellan lunsen o. hjulnavet. Tigerhielm 27 (1867).
-STICKA, r. l. f. (luns- 18071853. lunt- 17901828) [jfr fd. lwndstycke, d. lun(d)stikke (lunsstikke, luntstikke), nor. dial. lunstikka] (†) = LUNS, sbst.3 Möller (1790, 1807). Dalin (1853).

 

Spalt L 1204 band 16, 1941

Webbansvarig