Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUNS lun4s, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1555, avd. 6, osv.) ((†) -er (möjl. till sg. lunsa) ArkliR 1554, avd. 3, Därs. 1567, avd. 25); förr äv. LUNSA, sbst.2, r. l. f.
(i fackspr.) på fordon: sprint som sättes i hjulaxelns yttre ända (på hjulets utsida) för att kvarhålla hjulet på axeln, axelsprint, hjulsprint, hjulpinne. ArkliR 1554, avd. 3. KulsprI 1923, s. 132. — jfr JÄRN-LUNS.
-STICKA, r. l. f. (luns- 1807—1853. lunt- 1790—1828) [jfr fd. lwndstycke, d. lun(d)stikke (lunsstikke, luntstikke), nor. dial. lunstikka] (†) = LUNS, sbst.3 Möller (1790, 1807). Dalin (1853).
Spalt L 1204 band 16, 1941