Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÖRNARE ɟœ3rnare2 (körnare (k hårdt) Dalin), sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
tekn. stålvärktyg med härdad spets, användt för att inslå märken på föremål av metall o. d., särsk. till ledning för hålslag på smidesstycken (jfr KÖRN-MÄRKE). Grundell UnderrArtill. 222 (1705). Almroth Karmarsch 204 (1838). Nerén (1930). Bergman HbJärn 5: 171 (1934).
-SPETS. TT 1872, s. 115.
Spalt K 3852 band 15, 1939