Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KISSLINKA, f.; best. -an; pl. -or, äv. -er (TJohannis).
(†) käresta; fästmö; flicka som man gör sin kur för; älskarinna, frilla, mätress; äv. allmännare: flicka, jänta. Tå (dvs. när han var rik) hadhe han Kijselinker. TJohannis Fästn. O 2 a (1604; om ”den förlorade sonen”). Den som haar många Kislinkor i waalet, han håller sigh sällan til een. Grubb 139 (1665). (Fr.) maitresse, (sv.) mesterinna, frilla, kiszslincka. Swedberg Schibb. 282 (1716). Dalin Arg. 2: nr 47, s. 4 (1734; uppl. 1754: Fästmö). Han tror sig ej vara skapad til annat ändamål, än at förtjusa eller blifva förtjusd af kissslinkor. GbgMag. 1760, s. 282. Ack! hvilken lustig dag! / Se små Kisslinkor samlat sig från alla krogar. CIHallman 48 (1775). Dähnert (1784; angivet ss. ”vulg.”).
Spalt K 988 band 14, 1935