Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAMS kam4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) kams, palt, nor. kams, bulle av fisklever o. mjöl; av ovisst urspr.]
(numera bl. i vissa trakter av Norrland, bygdemålsfärgat) av (korn)-mjöl o. vatten l. blod tillagad klimp, mjölpalt; äv. koll., om anrättning som utgöres av dylika klimpar. HärnösDP 1663, s. 77. Bloden .. med miöl .. blandas och giöres til Korfvar, Paltar, Kamsar etc. Broman Glys. 3: 214 (c. 1730). (Pojken) klappade kams så att det sade smisk smask. Molin ÅdalP 117 (c. 1895). Landsm. XI. 4: 6 (1896; fr. Delsbo). Keyland Allmogekost 1: 163 (1919). jfr (†): En sådan slägga (dvs. vid stångjärnssmide använd smältslägga) kallas Kamsen, i anledning af dess skapnad, hvilken något när liknar en palt, som hos vallonerne Kams kallas. Rinman 2: 750 (1789).
Ssg: KAMS-VÄLLING. (†) välling med ”kams” i, klimpvälling. Broman Glys. 3: 200 (c. 1730).
Avledn.: KAMSA, f. [jfr sv. dial. (Norrl.) kamsor, pl.] (i vissa trakter av Norrland, starkt bygdemålsfärgat) ”kams”. NorrlS III. 4: 96 (cit. fr. 1673). Nordström Luleåkult. 77 (1925).

 

Spalt K 319 band 13, 1935

Webbansvarig