Publicerad 1935 Lämna synpunkter KAJA, v.2, anträffat bl. i p. pr. -ande. Etymologi [jfr ä. d. kaje, d. dial. (Bornh.) kaja; ljudhärmande. — Jfr KAJA, sbst.] (enst., †) säga ”kaj”. (Kajor äga) namnet af theras kajande rop. Broman Glys. 3: 278 (c. 1730). Spalt K 54 band 13, 1935 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se