Publicerad 1935 Lämna synpunkter KAHYTT kahyt4, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Etymologi [av d. kahyt, ä. d. kahyt(t)e, tält, bod, antingen av fr. cahute, koja, av ovisst urspr., l. möjl. utvecklat ur ä. d. kajyt(t)e (se KAJUTA) under anslutning till hytte, hydda, hytt m. m. — Jfr KAJUTA] (knappast br.) kajuta. Sturzen-Becker Trollh. 9 (1846). Alm Isbr. 69 (1925). Ssg (knappast br.): KAHYTT-DÖRR. Klinckowström BlVulk. 1: 8 (1911). Spalt K 50 band 13, 1935 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se