Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JUTSK 4tsk, äv. jut4sk, förr äv. JUTISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(jutsk (jutzsk) 1534 osv. jutisk 1622 c. 1710; jutesk 1671)
Etymologi
[avledn. av JUTE, sbst.1; jfr d. jydsk, ä. d. iuzk, isl. józkr]
1) jutländsk, jylländsk; jfr JUTE, sbst.1 1. Thet Jutzske råd (dvs. rådet i Viborg). G1R 9: 167 (1534). Jutske Lagen. Stiernhielm WgL 102 (1663). Jutska halfön. Svensén Jord. 30 (1884). Ett af Blichers arbeten .. (näml.) det på jutsk dialekt skrifna ”E Bindstouw”. LfF 1907, s. 135.
2) (†) dansk; jfr JUTE, sbst.1 2. Jacobus en förlupin jutisk skolemestare. KyrkohÅ 1915, s. 376 (1622); möjl. till 1. Räfwenklo far med sin Jutiska skara / Ända åt Carlshamn. Afzelius Sag. XI. 2: 53 (i visa fr. c. 1710).
Avledn.: JUTSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (juska 1594)
1) (†) till 1 l. 2: jutländsk l. dansk kvinna. SkrGbgJub. 6: 345 (1594). RP 3: 166 (1633).
2) till 1: jutska språket, jutländska, jylländska. EHTegnér i 3SAH 6: 441 (1891). Noreen VS 1: 86 (1903).

 

Spalt J 311 band 13, 1934

Webbansvarig