Publicerad 1934 | Lämna synpunkter |
JUTSK jɯ4tsk, äv. jut4sk, förr äv. JUTISK, adj.; adv. -T.
1) jutländsk, jylländsk; jfr JUTE, sbst.1 1. Thet Jutzske råd (dvs. rådet i Viborg). G1R 9: 167 (1534). Jutske Lagen. Stiernhielm WgL 102 (1663). Jutska halfön. Svensén Jord. 30 (1884). Ett af Blichers arbeten .. (näml.) det på jutsk dialekt skrifna ”E Bindstouw”. LfF 1907, s. 135.
2) (†) dansk; jfr JUTE, sbst.1 2. Jacobus en förlupin jutisk skolemestare. KyrkohÅ 1915, s. 376 (1622); möjl. till 1. Räfwenklo far med sin Jutiska skara / Ända åt Carlshamn. Afzelius Sag. XI. 2: 53 (i visa fr. c. 1710).
2) till 1: jutska språket, jutländska, jylländska. EHTegnér i 3SAH 6: 441 (1891). Noreen VS 1: 86 (1903).
Spalt J 311 band 13, 1934