Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JANKA, v.
Etymologi
[sv. dial. janka, jänka, gny, gnälla; jfr nt. janken, gnälla av smärta l. lystnad (särsk. om hund); sannol. ljudhärmande]
(†) om jakthund: gny, gnälla. När Kättia begynner / Blås’ i sitt Horn, och Hundarna janka, tå skal tu .. / .. få see huru Diuren i Garne besnärias. Stiernhielm Herc. 177 (1658, 1668).

 

Spalt J 68 band 13, 1934

Webbansvarig