| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKVARTERING in3~kvarte2riŋ, äv. iŋ3~, förr äv. INKVARTERNING, i bet. 1, 2 a o. 3 r. l. f., i bet. 2 b m.||ig. ((†) n. BtÅboH I. 7: Diar. 23 (1557; i bet. 1 a)); best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till INKVARTERA.
1) till INKVARTERA 1 o. 2: förläggande i kvarter av trupp l. krigsman; äv. allmännare: anskaffande av (tillfällig) bostad l. härbärge åt ngn. Soldaternas inqvartering på Åland. G1R 27: 263 (1557). Inqvartering af den garnisonerade delen af armén. BtRiksdP 1902, 4Hufvudtit. s. 29. — särsk.
a) konkretare, närmande sig bet.: skyldighet att härbärgera l. skaffa förläggning åt krigsfolk; äv.: (den) prestation från befolkningens l. samhällets sida som består i att förse krigsfolk med härbärge (husrum o. mat). BtÅboH I. 7: Diar. 23 (1557). Stiernman Com. 2: 99 (1637). I Städerna (är klockaren fri) frå borgerligh tunga, enkannerligen inqwartering, wachthåll, dagzwerken (m. m.). KOF II. 2: 256 (c. 1655). Den ständiga inqvarteringen — eller skyldigheten att med husrum och servis förse garnisonerad trupp — har af ålder ålegat städerna. NF (1883). Tillfällig inkvartering kan ännu .. utkrävas in natura, dock endast för tågande trupp, och förekommer numera sällan. 3NF (1929).
b) konkret, i fråga om militär: kvarter, bostad; äv. allmännare: (tillfällig) bostad l. härbärge l. logi (jfr INKVARTERA 2); i ssgr äv., i fråga om statsanställda o. d.: (i avlöning ingående) förmån av fri bostad. Ingen må fordra eller niuta någon Inquartering uti Städerne, som antingen icke hörer til den ständige Garnisonen .. eller (osv.). PH 1: 256 (1720). Upkommer .. tvist .. emellan den, som Inqvartering gifver, och honom, som den taga skal (så osv.). PH 5: 3269 (1752). Förmånerna (för sjömanskåren) äro: aflöning, beklädnad, kost, inqvartering, undervisning och sjukvård. UFlott. 1: 9 (1882). Rätt till inqvartering eller fri bostad är en förmån, som af ålder tillkommit hela arméns såväl befäl som manskap. BtRiksdP 1902, 4Hufvudtit. s. 29. Söka (sig) inkvartering (hos ..). Östergren (1928).
c) (knappast br.) konkret: ersättning i pänningar i stället för inkvartering (i bet. b). (Vissa officerare) Hafva inga Boställen, men niuta der emot Inquartering i Penningar. Henel 1735 71 (1736). Han har inquartering i stället för fria husrum. Weste (1807). Björkman (1889).
a) koll.: inkvarterad trupp. Dätt gosett hafver hafft så stor inquarteringh af ryter (dvs. ryttare). OxBr. 9: 601 (1634). KvTroil (1819) hos Heinricius ÅboAk. 85. Min inqvartering består af hederligt folk. Meurman (1846). WoH (1904).
b) inkvarterad krigsman; äv. allmännare (jfr INKVARTERA 2): person som har (tillfällig) bostad l. härbärge ngnstädes. Befalningar gofwes .. vthöfwer Förstendömet, at Städerne skulle Inquarteringar emottaga. Widekindi KrijgH 471 (1671); möjl. till a. Till en ganska stor del voro dessa inkvarteringar (i Lund 1717) folk, som pröfvat mycket. KKD 8: XXXVIII (1913). Här brukar det ofta ligga inkvarteringar. Östergren (1928).
3) i oeg. o. bildl. anv. av 2; jfr INKVARTERA 3. Blåsans öpningar, hvilka främmande kroppar eller heterogenea deri til inqvartering bekommit. Acrel Sår 212 (1745). Man berättar, att gökhonan med näbbet tager sitt ägg för att lägga det i de andras bon; och då hon lägger 4 till 6 ägg, så är det lika många små fogelpar, som få inqvartering. Berlin Lsb. 98 (1852).
1) (förr) inkvarteringspänningar (se d. o. 1). Lindfors (1815). DA 1824, nr 89, s. 2. BtRiksdP 1902, I. 1: nr 62, s. 4.
(jfr 1 a) -BESVÄR. (i fackspr.) jfr BESVÄR I 2 b. Arnell Stadsl. 148 (1730). Herlitz Stadsförv. 1830 181 (1924). —
(1 b) -BIDRAG~02 l. ~20. (i fackspr.) inkvarteringsersättning. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 4 a, s. 13. SFS 1907, nr 110, s. 9. 2NF 36: 632 (1924). —
-BYRÅ; pl. -er. byrå (se d. o. 3) som inrättas för att anskaffa bostad (särsk. hos privatpersoner) åt främlingar, då sådana väntas i större mängd än vanligt. Utställningens inkvarteringsbyrå .. har .. börjat sin verksamhet. Dagen 1897, nr 14, s. 1. Östergren (1928). —
(jfr 1 a) -BÖRDA, r. l. f. jfr BÖRDA, sbst. 4 b. Tegnér Armfelt 3: 340 (1887). SFS 1890, nr 8, s. 1. —
(1 b) -ERSÄTTNING~020. (i fackspr.) ersättning i pänningar i stället för (i avlöning ingående) fri bostad. Westee (1842). AdP 1844—45, 1: 540. SvStatskal. 1921, s. 307. —
-FRIHET~02 l. ~20. frihet från skyldigheten att härbärgera krigsfolk. Fryxell Ber. 12: 143 (1843). Lundell (1893; anfört fr. finl. förf.). —
-FÖRMÅGA. (mindre br.) mil. jfr FÖRMÅGA, sbst. 3 a. FälttjRegl. 1900, s. 3. En byggnads inkvarteringsförmåga kan ungefär beräknas, om dess ytterväggar uppstegas och stegantalen multipliceras (osv.). IllMilRevy 1905, s. 28. —
(1 b) -FÖRMÅN~02 l. ~20. (i fackspr.) bostadsförmån. Arnell Stadsl. 147 (1730; efter handl. fr. 1720). BtRiksdP 1871, I. 1: nr 11, s. 23. Den till ett värde af 20 procent af lönen beräknade inqvarteringsförmånen. Därs. 1902, I. 1: nr 81, s. 20 (i fråga om järnvägspersonal). —
-FÖRORDNING. (i fackspr.) förordning angående inkvartering av krigsfolk. IllMilRevy 1905, s. 177. Herlitz Stadsfövv. 1830 181 (1924). —
(1 b) -GIVARE. (mindre br.) person som upplåter l. är skyldig att upplåta husrum åt krigsfolk, kvartervärd. DA 1824, nr 105, s. 1. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 204 (1879). —
-HJÄLP.
2) (i fackspr.) till 1 b: inkvarteringsersättning. Regimentets befäl må få inqvarteringshielp .. så länge det är utan boställen. 2RA 1: 505 (1723). SJ 4: 597 (1906; möjl. efter handl. från 1861; om ersättning åt vissa befattningshavare vid järnväg för den tid de i o. för sin tjänst måste vistas utom hemorten). —
-KARL. (†)
1) inkvarterad krigsman? Till dhen nya inquarteringz och werfningz karlen betalt för 14 dagars kostpngr .., och sedan för Säng i 6 wekor. BoupptSthm 1674, s. 1236 b, Bil. Därs. 1682, s. 1215 a, Bil.
-KOMMISSION. (i fackspr.) benämning på den i vissa städer inrättade kommission som har hand om ärenden rörande inkvartering av krigsfolk. SthmStCal. 1764, s. 62. Inqvarterings-kommissionen i Stockholm. SKL (1848). 2NF 12: 677 (1909). —
-MEDEL, pl. (i fackspr.)
2) till 1 b: inkvarteringsersättning. KrigVAT 1845, s. 31. SJ 4: 531 (1906; möjl. efter handl. fr. 1861; i fråga om järnvägspersonal). —
-OMRÅDE~020. mil. område inom vilket trupp förlägges l. skall förläggas i kvarter. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 128 (1886). Tingsten AnvTakt. 40 (1887). —
-ORDNING. (i fackspr.) inkvarteringsförordning. LMil. 4: 1507 (1714). SFS 1856, nr 13, s. 1. Därs. 1912, s. 203. —
-POLLETT. (†) = -SEDEL. Wingård Minn. 7: 8 (1847). TjReglArm. 1858, 2: 327. KFÅb. 1912, s. 194 (efter handl. fr. c. 1717). —
-PÄNNINGAR, pl.
1) (förr) avgift som erlades av husägare m. fl. mot befrielse från skyldigheten att inhysa krigsfolk. BoupptSthm 3/5 1669. Inqvarterings-penningarne för detta årets 3dje Qvartal böra, enligt utgångna Skattsedlar vara betalte inom d. 8 dennes. GT 1788, nr 103, s. 4. Meurman (1846).
2) (i fackspr.) till 1 b: inkvarteringsersättning. Abrahamsson 72 (1726; möjl. efter handl. fr. 1684). NF 7: 693 (1883). —
-SEDEL. (föga br.) skriftlig anvisning av bostad. Ekelund Fielding 541 (1765). Rappe Nordarm. 70 (1874). Hedin Front. 607 (1915). —
-SKYLDIGHET~102 l. ~200. skyldighet att härbärgera krigsfolk. SPF 1812, s. 201. Snoilsky i 3SAH 14: 78 (1899). —
(1 b) -TAGARE. krigsman som är inkvarterad l. som skall inkvarteras l. som åtnjuter förmånen av fri bostad. KrigVAT 1840, s. 298. I hittills gällande inqvarteringsordningar har .. inqvarteringstagarnes beställning varit bestämmande för omfattningen af inqvarteringsersättningen (vid armén). BtRiksdP 1902, 4Hufvudtit. s. 31. —
-TOLAG~20 l. ~02. (förr) tolag som stapelstad ägde rätt att uppbära till understöd åt borgerskapet vid inkvarteringsbesvärets utgörande. 2RA 1: 553 (1723). Gynther Förf. 8: 79 (1863; efter handl. fr. 1744). Herlitz Stadsförv. 1830 182 (1924). —
(jfr 1 a) -TUNGA. inkvarteringsbörda. KrigVAT 1840, s. 298. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 38, ProtLandtförsvarsär. s. 82.
Spalt I 604 band 12, 1933