Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMPULSION im1pulʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
2) (†) = IMPULS 3 a. Främande impullsioner och egna böjelser. CAEhrensvärd Brev 2: 41 (1795). Ekbohrn (1904).
3) [anv. av ordet i denna bet. införd av Hj. Ideforss (se nedan)] språkv. känslobetonad interjektion; jfr IMPULS 4 o. IMPULSIV 3. Ideforss PrimInterj. 1: 2 (1928). jfr GLÄDJE-IMPULSION m. fl.
Spalt I 264 band 12, 1933