Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPULSION im1pulʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[liksom eng. o. fr. impulsion av lat. impulsio (gen. -ōnis), till p. pf. -stammen av impellere (se IMPULS)]
1) (†) = IMPULS 2; i bild. Wingård Minn. 6: 107 (1809, 1847).
2) (†) = IMPULS 3 a. Främande impullsioner och egna böjelser. CAEhrensvärd Brev 2: 41 (1795). Ekbohrn (1904).
3) [anv. av ordet i denna bet. införd av Hj. Ideforss (se nedan)] språkv. känslobetonad interjektion; jfr IMPULS 4 o. IMPULSIV 3. Ideforss PrimInterj. 1: 2 (1928). jfr GLÄDJE-IMPULSION m. fl.
Ssg (†): (1) IMPULSIONS-KRAFT. drivkraft. (Jordens) omrulling kring sin axel .. (kan anses som) af en impulsions kraft härrörande. Wallerius Tank. 159 (1776).

 

Spalt I 264 band 12, 1933

Webbansvarig