Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYL hy4l, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. hyl; vbalsbst. till HYLA, v.]
(i vissa trakter, vard., ävensom ngn gg i vitter stil) tjut. Fåglarnas skrik eller räfvarnas hyl. Svenson-Graner YDom. 53 (1910). Blomberg Vallf. 30 (1926).

 

Spalt H 1621 band 12, 1932

Webbansvarig