Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HUGNESAM huŋ3ne~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
som skänker glädje, glädjande; numera nästan bl. om underrättelse, händelse, förhållande o. d.; äv.: som bringar tröst, tröstande, trösterik; i sht i högre stil; äv. (vard.) eufemistiskt med negation: icke särdeles ”glädjande” l. god; jfr HUGNELIG. Min tunga är snart trött på Daphne mer att ropa, / Här swaras Daphne giän, män intet hungsamt ja, / Ah ledsam Echo. LejonkDr. 145 (1688). Swedberg Cat. d 8 b (1709). (Ständerna) förvänta .. den hugnesamma tid nu snart tilstunda, at Rikets återstående Giäld måtte blifva afbördad. PH 5: 3205 (1752). (Sv.) det är hugnesamt att höra (lat.) juvat audire. Cavallin (1875). Sturen uppkallades från Bohus att begifva sig till konungen, som vistades på Svartsjö. Emottagandet var .. hugnesamt och nådigt. Svedelius i 2SAH 51: 209 (1875). På eder döpelses Gud .. grunda vi våra hugnesamma förhoppningar om eder alla. Wåhlin Skoltal 169 (c. 1890). Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet. Apg. 15: 31 (Bib. 1917). En föga hugnesam inblick i vissa förhållanden på livets skuggsida. SvD(A) 1930, nr 87, s. 13. — särsk. (mindre br.) = HUGNELIG b. Endast en förening af Sveriges och Siebenbürgens arméer kunde nu (1626) föra kriget till ett för den evangeliska religionen hugnesamt slut. HT 1918, s. 94.
Spalt H 1349 band 11, 1932