Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HIMLING him3liŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter)
1) (†) om (välvt) innertak i kyrka. VDAkt. 1698, nr 328 (se under HIMLA, v.2). Därs. 1717, nr 336 (1716).
2) baldakin över predikstol l. dopfunt o. d.; jfr HIMMEL 6 a. Prädikestol med hemling af Snickarevärck. PrästrelationVittsjö 1729. Bondeson MVK 165 (1885, 1903). — jfr PREDIKSTOLS-HIMLING.
3) (i sht i fråga om ä. förh.) tak- l. sänghimmel; jfr HIMMEL 6 b; äv.: säng med sänghimmel. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. En säng med halfsiden moards omhäng och hemling. Därs. 1755. Därs. 1761. TurÅ 1914, s. 97 (fr. Skytts härad i Skåne). (Per Hörberg) har .. förfärdigat så kallade hemlingar, fyrkantiga takprydnader, som fästes över julbordet i stugan. SvKulturb. 6: 228 (1930).
B (†): HIMLINGS-SÄNG, se A.
Spalt H 892 band 11, 1931