Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HELL, adj.1
(†) klar. (En sund luft) är häll och klar. Palmcron SundhSp. 6 (1642). Solen .. skijn dem stadeligen hell och klar. Rudbeck Atl. 1: 96 (1679). ORudbeck d. ä. Vitt. 28 (1697). — särsk. i överförd anv. Der uppå swarar den heliga Skrift med hälle klare Ord. Kempe Proberugn 10 (1656, 1664).
Spalt H 702 band 11, 1930