Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
1) intr.
a) (starkt vard.) prata, babbla, snattra; äv.: skrodera, skrävla; äv.: bråka. Jag .. Båckade mig, talte, Gafflade, hölt med hans politiqve Båckade mig blef de bästa vänner. CAEhrensvärd Brev 2: 231 (1799); möjl. till b. Gaffla .. (dvs.) bruka munnen, prata stort. WoJ (1891). I fönstret låg Kristin .. och gafflade med skomakaren midt emot. Agrell Sthm 5 (1892). Värdinnan kom och gafflade om ett brand- och dyrkfritt kassaskåp. SD(L) 1901, nr 76, s. 4.
b) (numera nästan bl. i Finl., vard.) skratta, gapskratta. Sparre Stand. 510 (1847). Bergroth FinlSv. 237 (1917).
2) refl.
b) (†) skratta häftigt, gapskratta. Ihre (1769). Leopold 2: 265 (1795, 1815). Schück (1854; anfört fr. Uppl. o. Värml.).
Spalt G 10 band 10, 1928