Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 c γ) -STRÄVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1 (tillf.) refl.: sträva för mycket, förtaga sig. Jag kände ingen lust mer att försträfva mig på en försoning med Jane-Marie. Bremer Grann. 1: 181 (1837). —
(II 2 l) -STRÄVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2, -ade; -ning. [efter t. verstreben; till STRÄVA, sbst.] byggn. förse (ngt) med strävor, fästa l. stödja (ngt) medelst strävor; äv. med saksubj.: stödja, stötta. Rothstein Byggn. 522 (1859). Alla takstolarna äro sinsemellan försträfvade medels .. dubbla kryss. TT 1896, B. s. 77. Två stålkablar .., fästade vid balken A:s andra ända, försträfva masterna. Därs. 1902, V. s. 10. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: anordning varigm ngt försträvas, strävsystem, strävor. TT 1871, s. 62. Anbringas försträfningen underifrån, får konstruktionen namn af spännverk. NF 2: 1142 (1878).
Spalt F 3248 band 9, 1927