Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) fyrsprång, full fart; särsk. i uttr. i fyr l. på fyren. Det gick på fyrn. Bellman 6: 344 (c. 1790). Kör just på glatta fyrn. AGSilverstolpe Skald. 2: 81 (1810). Köra i fyr. Sundén (1885).
Spalt F 1901 band 9, 1926