Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLYGARE fly3gare2, i bet. 1 (utom 1 b) m. l. r., i bet. 1 b, 2 a m.||(ig.), i bet. 2 b r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) till FLYGA 1: varelse, i sht djur, som har flygförmåga; i sht i förb. med adj. som karakteriserar flygförmågan. (Tigerbaggarna äro) De snällaste flygare och springare af Baggar. Retzius Djurr. 84 (1772). Labben är den skickligaste flygaren bland alla skärgårdens fåglar. Kolthoff DjurLif 186 (1899). — särsk.
a) person som flyger med hjälp av luftfartyg, i sht flygplan, flyg(maskins)förare, aviatiker; luftseglare. Then Engelske Flygarens Rese-Beskrifning. Pletz (1762; boktitel). Gadolin PVetA 1786, s. 6 (om ballongförare). Utbildning af flygare. PT 1910, nr 186 A, s. 2.
b) om flygmaskin, ”flygande” leksaker o. d.; i sht i ssgr. Franzén Skald. 1: 40 (1824; om pappersdrake). — jfr DRAK-, GLID-, PROPELLER-, SKRUV-, VING-FLYGARE m. fl.
Spalt F 916 band 8, 1925