Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FLANGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or
(†)
1) tunn skiva, flinga, spån. Et par tums breda flangor klufne utaf Furu, hvilka Finnar och Småländningar bruka i stället för ljus. Linné Vg. 38 (1747). ÖoL (1852; med hänv. till flinga, flanka). jfr SNÖ-FLANGA.
Spalt F 761 band 8, 1924