Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FINGERBORG fiŋ3er~bor2j, äv. (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. samt i Finl.) FINGERBORR ~bor2, r. l. f. l. m., äv. (i sydligaste Sv., numera bl. bygdemålsfärgat) n. (Tegnér SvBild. 22 (cit. fr. c. 1660), LoW Inledn. 34 (1911)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar ((†) -er OxBr. 11: 715 (1637), BoupptVäxiö 1736), ss. n. = (Weste (1807), Falbe-Hansen (1911)); förr äv. FINGERBORA, r. l. f.?
1) bägarliknande redskap av metall l. ben l. celluloid o. d. med kupig o. på utsidan (gm en mängd små fördjupningar) ojämn botten, vilket kvinnor vid sömnadsarbete bruka träda på den finger som skall trycka nålen in i tyget. VarR 34 (1538). Sömmerskan betienar sig af .. fingerbår. Bäckström FrSpr. 226 (1729). Fingerborgarna gjordes tidigast af läder eller horn, och de voro kända i Tyskland och Italien flera århundraden, innan holländaren Nicolaus van Benschoten 1684 gjorde anspråk på uppfinningen af dem. 2NF 35: 802 (1923). — jfr GULD-, SILVER-FINGERBORG m. fl. — särsk. med tanke på fingerborgen ss. ett kärl rymmande en viss (obetydlig) kvantitet; ofta övergående i anv. som ren måttsbestämning. Så myckit som een fingerbor full. Utterman Ertmann C 2 a (1672). Här och där, rotade i en fingerborg jord eller mindre än så, stod ett sent blåklockstånd. Oterdahl Skram 373 (1919).
2) oeg., om ngt som liknar en fingerborg (i bet 1).
b) (†) om olika växter vilkas blommor mer l. mindre erinra om en fingerborg.
B: (jfr 2 b α) FINGERBORGS-BLOMMA. fingerhatt (se d. o. 2 a). SvBot. 6: IV (1811). Andersson Växtv. 52 (1896). —
-FORMAD, p. adj. —
-STOR. (fingerborg- 1912) Med knappast fingerborgstora metallhufvuden försedda pipor. Grebst Korea 23 (1912). —
Spalt F 583 band 8, 1924