Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FELIG, adj.2; adv. -T (Hund E14 70 (c. 1605)).
Ordformer
(-ig GR 1: 27 (1521), Ihre (1769). -og LPetri 2Post. 275 b (1555), Schenberg (1739). -ug Swedberg Schibb. 323 (1716). -ighen, m. sg. GR 1: 27 (1521))
Etymologi
[fsv. felogher; liksom isl. feligr av mnt. velich, veilich]
(†) trygg, säker; om fred, stillestånd o. d. äv.: tryggad gm högtidligt avtal; om person särsk.: som åtnjuter lejd, skyddad av lejd. GR 1: 27 (1521). Een frii felig sæcherheith tiil teras Liiff. Därs. 93 (1523). Thet skytt som vdi en felig dag och fridh hans nåde åffhändt vartt. Därs. 4: 380 (1527). Fienderne lote the (dvs. smålänningarna) frije och feelige draga igenom. Därs. 14: 360 (1542). En feelig, sääker, beståndig och oryggelig ewigwarande fredh. SvTr. V. 1: 219 (1613). Hwar och en bör feloger komma till och från dommaren. FörarbSvLag 2: 340 (1708). Ihre (1769).
Avledn.: FELIGHET, r. l. f. (†) trygghet, säkerhet. Ihre (1769).

 

Spalt F 442 band 8, 1924

Webbansvarig