Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FASTÄN fas3t~än2 l. 4~1, l. 04, konj. (i ä. tid ofta skrivet ss. två ord)
1) (numera bl. i Finl.) om än, även om, om också. (Gud) frånskilier them, som icke skola j straffet komma, fast än the mitt ibland förderffuet woro. PPGothus Und. C 8 b (1590). Fast än iag skall sättia min kiortell i pandt för Peninger skall iagh eder betala. VRP 1650, s. 532. Dalin Arg. 1: 295 (1733, 1754). På det heliga bärget får man inte våldföra sig ens på rofdjuren, fastän de skulle slagit boskapen. Zilliacus Aho Panu 201 (1898). — särsk. (†) i förb. fastän ock. Posten 1769, s. 534. Dessa allmänna grundsatser af rätt och orätt .. utgöra altid en förträffelig motvigt emot tyranni och våld, fastän ock .. en viss Regerings Form .. där skulle saknas. Schönberg Bref 3: 34 (1778).
2) ehuru, i trots av att, oaktat. Jagh slår tigh i Pannan medh thenne krook, / Och fast än tu något gammal är, / Jagh likwäl aff tigh een Måltijdh gör. Brasck Apg. K 4 a (1648). Hvem är, som ej vår Broder mins, / Fastän hans skugga mer ej fins? Bellman 2: 184 (1783). Fastän konungen var erkänd såsom öfverbefälhafvare, så var dock hans makt såsom sådan ganska begränsad. Malmström Hist. 3: 61 (1870). — särsk. med bisatsen ofullständig. Hans fastän lilla, dock tillfyllest säkra huus. Fånge 3 (c. 1710). Fastän hofman, var Zibet en stark karakter, som alltid följde sin öfvertygelse. Ljunggren SVH 3: 110 (1878).
3) inledande en sats som bl. innehåller en inskränkning i l. reservation mot l. rättelse av det i det föregående sagda l. som icke fullt logiskt ansluter sig till den föregående l. överordnade satsen.
a) inledande en bisats: ehuru. Det var mig omöjeligit at hata honom .. för denna saken skul, fastän jag ej vil säga mig fri från all oro. Ågren Gell. 18 (1757). Per han kom till kyrkherrgåln. / Fastän hans tjenst var sträng, / Så slapp han att gå ut som knekt — / Man tar ej prestens dräng. Snoilsky 3: 31 (1883).
b) inledande en huvudsats: men. Min bok (måste) undvara .. sonetter hvilkas författare äro hertigar, markiser (osv.). Fastän nog vet jag att (osv.). Lidforss DQ 1: VI (1888). Som bildad människa har hon ju ett städadt sätt, fastän, det vill säga, hon kan bli grof, hon med, när sinnet rinner på. Strindberg Kamm. 2: 65 (1907).
Spalt F 370 band 8, 1924