| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEFENSIV (defännsi´v Dalin; om uttalet jfr för öfr. DEFENSIV, sbst.), adj.; adv. -T. Anm. Fordom användes stundom den rent lat. adverbialformen defensive. Sv:s trakt. 5: 15 (1575). RP 3: 130 (1633). HSH 7: 119 (1637). Nyrén Charakt. 59 (1780).
1) som går ut på att försvara l. har till ändamål att afvärja angrepp; som har afs. på försvar, försvars-; skydds-; särsk. i fråga om krigföring o. politiska förh.; motsatt OFFENSIV. Hwarföre statuerar Jagh att man i Preusen i tillkommande år en defensiv örligh föra måste. Gustaf II Adolf 531 (1629). En Defensif och Offensif Alliantz emillan Pohlen och Moszcou. OSPT 1687, nr 7, s. 3. Konungens i Preussen krigstillredningar emot ryska sidan .. äro .. endast defensive. Höpken 2: 260 (1754). Konung Carl den XII:te förde ett defensivt krig med offensive operationer. Därs. 379 (1761). Defensiva åtgärder. Meurman (1846). Förhålla sig defensivt, gå försvarsvis till väga. Dalin (1850). Stor hjelp har man .. vid försvaret deraf, att bajonettgeväret är ett längre vapen än värjan, ty detta är mera en defensiv än en offensiv fördel. Nyblæus Fäktl. 119 (1876). Sandels (höll) under hela sommarens (1808) lopp en rysk styrka af 5000 man bunden i en defensiv ställning gent emot sin corps af 2000 man. Schybergson Finl. hist. 2: 352 (1889). Skall striden om floden .. föras defensivt eller offensivt? Nordensvan Mainfält. 165 (1894). Kampen för vårt land har i århundraden varit defensiv, men icke angripande. Vasenius Samkänslan 69 (1901). — särsk.
a) fäkt. i uttr. defensiv tempostöt, om viss rörelse som utföres endast gm sträckning af armen o. har till ändamål såväl att afvärja ett angrepp af motståndaren som att tillfoga honom en stöt; sträckstöt. Nyblæus Fäktl. 112 (1876). Sträckstöten eller den defensiva tempostöten .. utgör en sammanslagning af parad och ripost i samma tempo. Balck Idr. 3: 550 (1888).
b) jur.
α) (föga br.) i uttr. defensivt straff, straff som är afsedt att för all framtid omintetgöra den brottsliges förmåga att skada. NF (1879).
β) i uttr. defensiv vattenrätt o. d., rättsreglerna för jords torrläggning. Den nyare vattenrätten sönderfaller .. i två hufvuddelar, den lucrativa och den defensiva delen. Bet. rör. vattenrätten 1865, s. 5. Den defensiva vattenrätten har .. till ändamål att undanrödja de skadliga verkningar eller hinder emot jordens odling, hvilka vållats af vattensamlingar på eller nära invid jordytan. Försl. t. förordn. ang. torrläggn. af jord 1877, s. 37. NF 17: 398 (1893). PT 1907, nr 147 A, s. 2.
2) om person: som går försvarsvis till väga; särsk. fäkt. i uttr. defensiv fäktare, fäktare som endast lägger an på att försvara sig. Porath Pal. svec. 2: Föret. (1693).
-FLANK. [jfr d. defensivflanke] (†) kav. benämning på truppafdelning som vid viss stridsordning uppställes i kolonn bakom ena flygeln på ett i linje uppställdt regemente. Decker Taktik 1: 390 (1830). —
-FÖRBUND~02. = -ALLIANS; jfr DEFENSIONS-FÖRBUND. Isogæus Segerskiöld 1346 (c. 1700). (Danmarks) söndring ifrån dess kända defensif-förbund med Ryssland. Adlerbeth Ant. 1: 33 (c. 1792). —
-KRIG~2. [jfr t. defensivkrieg] försvarskrig; jfr DEFENSIONS-KRIG. Ko Maij:tt .. preparerer sigh att föra ett defensiff krigh. Oxenst. brefv. 5: 92 (1616). Sjuåriga kriget var, från Preussiska sidan, ett rent defensiv-krig, men fullt af offensiva operationer. Conv.-lex. 1: 448 (1821). De bördor, som voro förenade med ett rent defensivkrig. Hjärne K. XII 102 (1902). —
-PLÅSTER. [jfr nylat. defensivum] (†) plåster som (ej är afsedt att läka utan bl.) tjänar till att skydda skadade delar mot luften, mot gnidning osv.; skyddsplåster. Stiernman Com. 4: 1088 (1688; i apotekartaxa). Grönt Defens(iv-) Pl(åster). Apot.-taxa 1739, s. 23. —
-TRAKTAT~02. (numera föga br.) traktat gällande gemensamt försvar; jfr DEFENSIONS-TRAKTAT. Höpken 1: 53 (1756). GT 1788, nr 116, s. 1. —
Spalt D 456 band 6, 1908