Publicerad 1925 Lämna synpunkter BÄRTEL bær3tel2 l. bär3-, äfv. 40, r. l. m.; best. -n; pl. bärtlar. Ordformer (vanl. skrifvet bertel) Etymologi [uppkommet gm omtydning o. frigörande af första ssgsleden i ssgrna till BÄRTLA] bleckslag. lång omböjd kant l. fals på en bleckyta. UB 6: 201 (1874). ArbB 145 (1887). Ssgr, se BÄRTLA ssgr. Spalt B 4835 band 5, 1925 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se