| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORSTBINDARE bor3st~bin2dare, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
person som har till yrke att tillverka (binda) borstar o. d. Lind (1738). P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 32. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 299 (1897). — särsk.
a) [liksom motsv. uttr. i d. efter t. wie ein bürstenbinder saufen, eg. en ordlek i anslutning till bürsten, dricka, festa, rumla] (hvard.) i uttr. supa som en borstbindare o. d., supa omåttligt. Champagnevin i öfverflöd upptogs. Vi söpo som borstbindare. Tersmeden Mem. 2: 20 (1734). En gammal hvithårig kapten drack som en borstbindare. Bergman V. sm. skr. 238 (1851). — [jfr t. wie ein bürstenbinder schimpfen; bildadt efter föreg. uttr.] (hvard.) i uttr. ljuga, svärja som en borstbindare o. d. Almqvist (1844). Ljuga, skräfla .., gå på som en borstbindare, d. v. s. öfverdrifvet, öfvermåttan, med yttersta häftighet. Dalin (1850). Lektor Z. .. hade den betänkliga ovanan att svära som en borstbindare, när han blef arg. Ödman Vår- o. sommard. 1: 42 (1884, 1887).
b) [anv. säkerl. beroende på de under a anförda uttr.] (numera föga br.) i utvidgad anv. ss. beteckning för en ohyfsad o. okultiverad l. brutal o. hänsynslös person. Herr Th. Petre är en otuktad borstbindare, som ej har aktning för någon menniskas öfvertygelse. Stenhammar Riksd. 1: 121 (1834). En veritabel borstbindare. Nyblom Ett år i söd. 114 (1883).
-GESÄLL. —
-VERKSTAD. borstbinderiverkstad. —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (förr) borstbindarnas skrå. G. Upmark i Meddel. fr. Nord. mus. 1901, s. 260.
Spalt B 3985 band 5, 1920