Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORRIG, adj.
(†) försedd med hål l. hålighet(er); ihålig; urholkad. Een Steen, som continuerligen ligger i Taak-dropet, och med tijden entelig utholat och borig warder. Lindh Huuszapot. 103 (1675). Är .. (palten) torr och bårig inuti, så är han kokad. Warg 444 (1755).
Spalt B 3976 band 5, 1920