Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLYHVITT bly3~vit2, i sydligaste o. sydvästra Sv. ofta 4~1 (bly`hvitt Weste), n. (Hist. bibl. 1: 217 (i handl. fr. 1576) osv.) l. (i sht i fackspr.) r. l. m. (Rinman 1: 239 (1788), Synnerberg (1815; äfv. n.) osv.); best. -et l. -en; fordom äfv. BLYHVIT, n.
hvitt färgämne bestående af blykarbonat o. blyhydrat i växlande sammansättning. Cerussa blyhwijt. Var. rer. 21 (1538). Blyhwijtt och Malere Gull. Hist. bibl. 1: 217 (i handl. fr. 1576). Månsson Ört. 24 (1624, 1642). (Bly) Praepareras med stark ätika til blyhvit. Rothof Hush. 44 (1762). Den Venetianska Blyhvitten räknas för den renaste. Rinman (1788). PT 1901, nr 252, s. 3.
-PAPPER, -SALFVA, se B.
B: BLYHVITTS-FABRIK. (-hvitt- Dalin (1850), Ahlström Eldsl. 473 (1879)) Berzelius Kemi 2: 536 (1812, 1828). —
-FÄRG. —
-PAPPER. (-hvitt-) papper som innehåller l. är öfverdraget med blyhvitt. 2 Uppf. b. 8: 153 (1900). —
-SALFVA. (-hvit(t)- Hoorn Välöfv. jordg. 1: 287 (1697), 2 NF (1905) m. fl.) salfva numera beredd af 1 del blyhvitt o. 2 delar bensoeister. Ibland alla Salwer .. är then hwijta Blyhwijtz Salwa aldeles then brukeligaste. Månsson Åderlåt. 100 (1642). Sv. farm. 340 (1901).
Spalt B 3519 band 4, 1916