Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISTÅNDIGHET, sbst.1
Etymologi
[fsv. bistandoghet, motsv. ä. d. bistandighed, mnt. bistandicheit, ä. holl. bijstandigheid]
(†) till BISTÅNDIG, adj.1: bistånd, hjälp. Att thett ene ståndet till thett andre icke annedt motte sigh hafve till att förse än trohet, trygghet, rättrådighet, hielp och biståndighet. RA 3: 90 (1593). Effter Christus nådheligen loffuar them trognom bijståndigheet i frestelsen. Baazius Upp. E 5 a (1629).

 

Spalt B 2792 band 4, 1911

Webbansvarig