Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISTÅNDARE, sbst.1, m.; pl. =.
Ordformer
(-stand- G. I:s reg. 1: 83 (1523). bijstonders (gen. pl.) G. I:s reg. 14: 417 (1542))
Etymologi
[till BISTÅ; jfr ä. d. bistander, holl. bijstander, ä. t. beiständer]
(†) hjälpare, medhjälpare, anhängare. The Lübeske och Danske eller theriis anhengiere och bistandere. G. I:s reg. 1: 83 (1523). Wij haffuom swaga mootståndare, och en mechtigan Bijståndare. O. Petri 3 Förman. 99 (1535). Förswarare och biståndare. Raimundius Hist. liturg. 22 (1638). Störste biståndaren, som Norske Konungen hade bland Inbyggarne i Viken, var en Odalsman Bryniolf Ulfald. Dalin Hist. 1: 633 (1747). Pistolknallen hade .. framkallat på skådeplatsen ännu tvenne andra röfvarens biståndare. SvT 1852, nr 162, s. 4.

 

Spalt B 2791 band 4, 1911

Webbansvarig