Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BARDA- ba3rda~, äfv. bar3da~ (i senare fallet vanl. utan sammansmältning af tungspets-r o. d till öfvertandljud).
i ssgr.
-LARM~2. (i poetisk stil) stridslarm. Kraft i arm och kraft i barm, / Ungdomsvarm i bardalarm. R. Dybeck i Vald saml. students. 117 (1855). Jag bjuder dig till dåd och bardalarm. Wirsén Vint. 7 (1890). —
-LEK, se d. o. —
-LUST. (†) stridslust. De Vnga Svears och Giöthers Romerska Bardalust För den Gamla Allmänna Friheten. (1741; titel). Upmuntran Til Barda-Lust, Sungen, 1741 (titel). —
-SÅNG~2, sbst.2 (i poetisk stil, numera mindre br.) strids- l. krigssång. Schultze Ordb. 4147 (c. 1755). Stagnelius 2: 148 (1821). Dalin (1851). Anm. Se anm. till BARDA-SÅNG, sbst.1
B (†): BARDE-DRÄKT. (enst.) krigardräkt. Det har ock fallit mycken ungdom smakeligt .. straxt få glindra med Bardedrägt och guldsmidd Hatt. Dalin Vitt. I. 3: 202 (1751). —
-MAN. jfr A. Tappre Barde-Män äro / Spake som däggande Lamb och tappre som ifriga Lejon. Dalin Arg. 1: 25 (1733, 1754).
Spalt B 310 band 2, 1899