Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALKA al3ka2 (a`lka Weste), f. l. r.; best. -an; pl. -or.
simfågel af släktet Alca, i sht Alca torda Lin., tordmule; jfr anm. Alkan .. är stor som en kråka, hela ryggen becksvart, men undra delen hvit. Fischerström 1: 43 (1779). Gumælius Th. Bonde 272 (1828). Nilsson Fauna II. 2: 555 (1835, 1858). Alkorna .. (hafva) blott tre tår samt stor, hoptryckt näbb. Sundevall Zool. 94 (1858, 1864). Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 990 (1885; se under ALIKA). jfr: Torderna flögo hastigt .. Denna Fogel är mycket sällsynt i Sverige, och kallas Alca. Linné Gotl. 286 (1745). — jfr SPETS-ALKA.
Anm. Den af Deleen (1836, under alk) anf. formen alk, med hvilken tydligen afses alkekungen, Mergulus alle Ray. (se ALLA, sbst.1 2), är sannol. att betrakta ss. en tillfällig öfversättning af t. alk. — Af Kinberg hos Sundevall Sv. fogl. 983 (1885) användes samma form ss. beteckning för alksläktet; jfr Dens. Därs. 972, där det släkte, till hvilket lunnefågeln hör, kallas LUND. Intetdera af dessa ord torde hafva egt l. ega ngt stöd i det talade språket.
-FÅGEL~20. De s. k. Alk-foglarna, såsom Alkorna .., Grislorna .., Alkekungen, och Lunnefogeln. Thorell 2: 198 (1861). —
-KOLONI~002. Nordenskiöld 1: 106 (1880). —
-SLÄKTE(T)~20. Ödmann i VetANH 9: 205 (1788). Nilsson Fauna II. 2: 562 (1835, 1858). jfr anm. ofvan. —
B: ALKE-KNOTT, -KUNG, se d. o. —
-LIK30~2, adj. zool. Familjen Alkelika (Alcidæ) räknar omkring 15, öfver de nordiska hafven utbredda, sins emellan öfverensstämmande .. sjöfoglar. Smitt Brehm 2: 720 (1884).
Spalt A 923 band 1, 1898