Publicerad 1975 | Lämna synpunkter |
SKÄLA ʃä3la2, v., äv. SKELA ʃe3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. Anm. Hit böra hänföras de under SKILJA (sp. 3982) från Schultze Ordb. 4247 (c. 1755) anförda formerna skela, inf., o. skelar, pr. sg. (se nedan).
1) (i vissa trakter) åstadkomma skäl (se SKÄL, sbst.4 2) i varpen till en väv (särsk. i fråga om det skäl som åstadkommes med hjälp av vävstolens trampor); äv. om väv l. varp: bilda skäl; äv. opers. Dät skelar ej, Sägs om wäfwen, när garnet icke wäl skils åt för skåttspolen. Schultze Ordb. 4247 (c. 1755).
2) (†) i uttr. sköta och skäla ngt undan ngn l. under ngn, överlåta ngt o. därvid överföra det från resp. till ngn under iakttagande av de laga former som fordras för överlåtelsens giltighet; jfr SKÄL, sbst.4 17. BtFinlH 3: 17 (1532). (Säljarna) skötte och skälade j .. (sitt inför rätten uppvisade) witnessbreeff samma (försålda) iordh .. vndan sigh och sijnom arffwom och vnder .. (köparen) Morthen Mattsson och hans arffwom till ewärdeligh äge. Därs. 4: 16 (1561).
3) (†) i utvidgad l. bildl. anv. av 1: vara olika l. skilja sig (se SKILJA III 21). Schultze Ordb. 4247 (c. 1755).
Spalt S 5780 band 27, 1975