Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SAMTALA sam3~ta2la, v., -ade; förr äv. SAMTALAS, v. dep. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Wollimhaus, Ekblad 197 (1764)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
talas vid, tala (med ngn), vara inbegripen i samtal (se d. o. 1); förr äv. ss. dep.; jfr SAM- 5. Samtala om ditt och datt. Samtala över ett i förväg bestämt ämne. Wollimhaus Syll. E 9 a (1649: Samtalning). Sedan förnam han drängen och moderen dereffter sambtahlas och som han Præsumerar om ächtenskapz handelen. VDAkt. 1707, TingsProt. nr 493. Man ”samtalar”, då man har något att säga hvarandra, man ”konverserar”, då man skäms att tiga. Ydun 1870, s. 70. Aronson SångPolstj. 31 (1948). jfr (†, tr.): Chefen .. tog .. (vägvisaren) afsides och samtalade med honom hvad ingen kunde höra. Topelius Fält. 2: 76 (1856). — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. SAMTAL 1 i). Lindström Blåst. 80 (1928). (Stormdal) samtalade så högt med sig själv, att Laura, kokerskan Frida och Berta, tjänsteflickan, rusade ut från sina rum och samlades i matsalen. Johnson Kommentar 50 (1929).
SAMTALARINNA, f. [delvis till samtalare] (†) om kvinnlig deltagare i samtal (med tanke på hennes förmåga l. sätt att föra ett samtal). Du vet, att jag är en mycket elak och dålig samtalarinna. Almqvist Smar. 426 (1845). —
SAMTALE, m. (föga br.) om person i förhållande till den l. dem som han talar med, samtalspartner. LundagKron. 2: 233 (1921). —
SAMTALERSKA, f. [delvis till samtalare] (†) om kvinnlig deltagare i samtal (i förhållande till den som hon talar med). De Disor bed, / Herrens samtalerskor, / dig i hugen hulde vara. Afzelius SæmE 116 (1818).
Spalt S 902 band 24, 1964