Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAJA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(äv. pajja)
Etymologi
[av fin. paijata, smeka, klema, sammanhörande med paija, leksak, omtyckt sak, estn. pai, snäll, rar, ss. sbst.: smekning, leksak]
(i Finl., vard., i sht i barnkammarspråk) smeka (ngn l. ngt); äv. i förbindelsen paja om (ngn), (grundligt l. livligt) smeka (ngn); jfr KLAPPA OM 2. Strömborg Runebg IV. 2: 144 (i handl. fr. 1850: paja om). (Lillan) räkte till och med ut sin lilla hand, för att ”paja” julbockens raggiga päls. Forssman Gret. 148 (1897). jfr Bergroth FinlSv. 344 (1917).

 

Spalt P 49 band 19, 1952

Webbansvarig